2013-01-17

september 2012

"Hej. Det är september nu. Senaste dagarna har varit sådär som sommardagar inte är. De har varit vardag, utan guldkant. Eller något som glimmar har väl alla dagar egentligen. Som det svala, höstdoftande luften, att höra Linas röst i telefonen eller små, mosiga barn på förskolan.

Men ändå.


En grå massa. En ledsenhet utan grund. Inget man kan bli tröstad för för man vet ju inte vad det är. Det bara känns lite trött, lite konstigt. Eller likgiltigt. Att knappt känna något och inte ens vet om man själv mår bra eller dåligt. Bara göra det man borde för att känna sig funktionell. Fylla tiden för att slippa tänka. Eller läsa Shantaram i timmar.

Men kanske måste det få vara så ibland. Kanske kan man se skönheten även i detta när man tvingat sig själv att skriva dagbok för att man behöver och sen dricker te med mycket honung i sin bästa roskopp. I ett stilla rum, jordglobslampan tänd, tangentbordsknatter, regnsmatter och den där septemberluften som strömmar in genom fönsterglipan.

Imorgon åker jag som ledare på ett ungdomsläger med kyrkan. Lovsjunger, leker, kramas och är.
Blir fint."



Med inspiration från Astrid tryckte jag tidningspapper på mina naglar.

Och sen blev det mer tidningar. Gamla Allers-tidningar från 1965 fick fylla min vägg!

En dag var det bästa möjliga sensommar/höstväder och jag och Annie gick på fotopromenad.
"Vet inte, men har inte kunnat tänka på mycket annat i veckan än att Elin och Pontus ska hälsa på. Känns så speciellt att två av de som jag var med mina tre Indienmånader ska komma hit till min hemma-värld. Att jag ska få be med dem om kvällarna, krama dem, internskämta och bara vara igen. Påminna mig om att den var på riktigt, den där resan, även om det slutat kännas så."

1 kommentar: