Och plötsligt var hon stor, flickan. Hon den blyga med rak lugg och stora framtänder. Hon med all fantasi som tillslut spillde ut i en saga, om än bakochfram. Hon den där knubbiga, som någon gång slutade äta fyra portioner på skollunchen. Slutade suga på sitt eget hår för det var helt enkelt inte okej längre. Insåg att man inte alltid kan leka ensam, även om man väldigt gärna vill.
Plötsligt stod hon där med alla valmöjligheter och tyckte det var skrämmande men på ett spännande sätt. För nu skulle hon ju få skriva den vackraste historian av dem alla, sin egen framtid. Och sen fylla den med liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar