bhagsu cake och annat gott

Jag sitter just nu med benen uppe i en röd soffa på McLeodganj västerländskaste café, Café Coffee Day. Man går upp för en svårhittad, skum trappa och så kommer ett helt oväntat café. Känns lite som Subway i stilen, fast byt ut mackorna mot olika kaffedrycker med lagom vitsiga beskrivningar. Här finns ingen WiFi så ska gå till ett internetcafé sen och posta det här på bloggen.

Den här veckan har vi börjat med en ny grej: att undervisa engelska för barn mellan åtta och nio år på en skola i byn.  Först när det blev bestämt kändes det lite jobbigt att börja med något nytt precis i slutet, men nu är jag glad över beslutet. Så fint vara med barnen och roligt och utvecklande att testa på att vara lärare. 

Lisa haft feber hela veckan och inte kunnat vara med.  Tråkigt! Pontus har hjälpt Amar att redigera en film från när vi var på picknick med barnen i byn så jag och Elin har gjort en del saker själva.  Vilket har varit hur mysigt som helst eftersom Elin är hur mysig som helst  ♥

 Vi har bland annat upptäckt ett nytt område i McLeodganj : Bhagsu. Det är hippiernas högkvarter som vimlar av dreads, egenrullade cigaretter med jag vill inte veta vad för innehåll och haremsbyxor. Dessutom har de en speciell kaka som kallas Bhagsu Cake och är en av de godaste kakorna jag ätit. Vi var där i torsdags efter att ha undervisat i skolan och satt på sittdynor och åt superkakorna och drack latee med två e och pluggade. Efter att ha varit på english conversation med tibetaner kunde vi inte låta bli att gå tillbaka igen. Och jag shoppade nog mer än jag gjort på hela resan hittills! Finaste kamelskinnsväskorna och guldiga fjäderörhängen.  Så bra dag!

Annat vi har gjort är att vara i slummen, fika svenskt fika hemma hos Hanna och vara på nepalesiska cellgruppen.

Igår hade vi ledig dag. Lisa mådde lite bättre så vi drog hela teamet till Bhagsu igen och åt kakor och drack latee och kollade på kamelskinnsväskor.  

Om en vecka har vi åkt ifrån Dharamsala och är i Taj Mahal! Galet! Vi har alltså bara en endaste vecka kvar innan semesterveckan. Känns sorligt och konstigt men ändå på något sätt som rätt tid att lämna, så som det alltid känns när man ställt in sig på någonting mentalt.

Ta hand om er. 

En gäst från paradiset

Ja men ser man på. En o-ensamvarg med tre flickor i ett land som ligger ganska så långt från Sverige och fantastiskt nära några andra länder. Allt detta leder som ni säkert förstår till det oundvikliga, ett gästinlägg på en skånings funderingar och erfarnheters blogg. God morgon gott folk!

Vad man skriver om i ett gästinlägg har jag inte så mkt aningar om eftersom jag inte direkt ännu är bloggfrälst, bara vanligt fantastiskt Jesusfrälst.

Jag antar att man kan skriva om sig själv i ett sånt här sammanhang. Eller så kan man lägga tiden och kraften på att beskriva Marlene ur en västkustbos synvinkel. Om ni hade kunnat välja så hade ni fått det men nu får ni nog nöja er med vad som händer här under nästa punkt, punkt.

Namnet på mannen som skriver är Pontus Vargvik. Född, uppvuxen och döpt i havet på en ö där man vet hur man njuter av sommarens varma vatten, en k-tallrik på HG eller sådana där allmänna saker som folk åker på semester för att uppleva. Trots en fantastiskt musiksmak som har fått mogna med åren, den var väldigt ofantastiskt till en början måste jag medge, så blev det aldrig någon estet av den här gossen. Jag kan varken dansa som Marlene Lindgren, spela gitarr som John Mayer eller sjunga som Tommy Körberg. Trots allt detta så... (Jag kom faktiskt inte på nått vettigt att skriva här, inte ens efter att jag diskuterat fortsättningen med en andra part så nu fortsätter vi med något nytt)

Någon har nog någonstans i världen någon gång sagt att: "Det är inte varje dag man åker till Indien." Det kanske kan stämma men åtminstone så är jag i Indien varje dag i ca 83 dagar. Bland annat med flickan som lärt mig stå halvt om halvt på huvudet, som är en av de som förstår det interna med meningen "låt mig vara kvinna", som fått mig att börja använda "¿Por qué?" som ett uttryck så fort något känns oklart i min tillvaro och som förståeligt nog antagligen gör det bästa chai-teet av oss fyra.

Hur mkt skillnad i världen detta inlägg gjorde är jag fortfarande osäker på eftersom det knappast står något om några nytänkande radikala tankar eller sånt som man blir allmänt klokare av. Men jag tackar för mig, hälsar till alla nya vänner och avslutar med att berätta om något som inom sinom tid kan bli en verklighet. Jag kanske startar en blogg inför ett framtida äventyr till platser utanför Sveriges gränser som åtminstone för mig och Gustav (en fantastisk man) är outforskad och tillgänglig. Hoppas vi ses där.
Puss hej!

nyckelpigor, puri-bröd och användandet av "tigetag"

Söndag och internetcafé igen. Denna gång i lila punjabi och mittbena, bara för att jag och Elin ville solbleka håret i mitten också. Vi har precis varit på gudstjänst i den nepalesiska kyrkan. Jag predikade utifrån bibelorden ”ni ska göra gärningar som jag och ännu större” (Joh 14:12) och ”om ni bara har tro som ett senapskorn kan n flytta berg” (Matt 17:20). Lite om vad för gärningar Jesus kan ha menat: gå på vatten? Och om vilka berg vi ska flytta: berg i naturen eller andra berg? Min andra predikan i livet och den första var ju bara inför klassen. Spännande! Inte för att det var så satsigt idag heller. Nepalesiska kyrkan består av kanske ett tjugotal människor som sitter på golvet i ett enkelt rum.  Så jag satt med benen i kors framför dem, i lila punjabi och mittbena, med en tolk som tolkade från min engelska till nepalesiska.

Den här veckan har varit lite annorlunda. Vi har varit och besökt olika byar med en man som heter Anil. Han brukar gå runt i olika små byar som inte har fått höra om Jesus än och berätta. I måndags mötte vi upp honom och tog en taxi tillsammans i över tre timmar till byarna vi skulle besöka. När vi kom fram hittade Anil genast en familj vi kunde bo oss. Efter att ha blivit bjudna på mat lade vi oss på golvet i våra sovsäckar med stenhårda kuddar och en TV som aldrig riktigt stängdes av, i alla fall inte innan jag somnade. 

Trots allt sov jag hur bra som helst och vaknade nästa morgon av att en mugg med chai sträcktes fram mot mig innan klockan ens var sju. Iniden alltså! Efter att yrvakna ha druckit chai sov vi någon timme till innan frukost. Resten av dagen var ganska seg. Vi gick en kort vandring med många stopp till nästa by. Sen hände inte så mycket mer. Anil lade sig och vilade. Vi försökte leka med barnen på egen hand och hade inte ätit sedan frukost. Jag hade dessutom jätteont magen! Framåt kvällen blev jag riktigt magsjuk. Vi fick bo i en stuga en bit bort istället för hos familjen så jag kunde få en skön säng och riktig toalett.

Nästa dag var så mycket bättre! Tack Gud var jag bra i magen igen. Solen sken och vi gick tillbaka till den första byn för att sova hos samma familj som första natten. Vi gick en promenad upp till några andra byar och hälsade på. Hela eftermiddagen och kvällen lekte vi sen och spelade fotboll med barnen i solen. Så otroligt fina barn!

Dagen efter packade ihop och åkte en lång taxiresa hem till vår guide Anil. Vi gick en promenad i kvällssolen och bjöds på kyckling som var det godaste jag ätit på länge.

Så vaknade vi upp till fredag och det var dags att åka hem. Men först lärde vi oss att baka puri-bröd som vi fick till frukost och kollade i Anils fotoalbum. Hemma i Naddi duschade vi för första gången på fem dagar. Var nästan värt att vänta så länge, så skönt var det. 

Förresten, angående titeln, vi har lärt oss ett väldigt bra hindi-ord den här veckan! När indierna vill säga okej säger de ”ticke” och vickar på huvudet liksom i sidled (tippa huvudet åt antingen höger eller vänster två gånger så har du det). Man behöver inte ens säga ”ticke” utan kan också bara vicka på huvudet som svar. I början var detta mycket förvirrande, vi frågande något och fick en konstig huvudvickning till svar och trodde först att det betydde ”nej” eller i alla fall att personen var onöjd. Den här veckan har vi i alla fall lärt oss en utveckling av ”ticke” nämligen.. trumvirvel.. ”TIGETAG”! Egentligen säger man nog mer ”tigtag” men om man vill kan man uttala det riktigt danskt och fint. Och det vill man! Om ”ticke” betyder ”okej” så betyder ”tigetag” ”jätteokej” eller något liknade. Väldigt användbart i alla sammanhang.  

Nej, det var allt från mig. Hörs om en vecka igen!

kramar

världens snabbaste pariserhjul och så

Hej! Hoppas allt är bra med er.

Sitter i sängen och skriver. Skulle egentligen predikat idag, men vi stannade hemma och sov istället. Igår spydde jag två gånger. Och i förrgår spydde Elin. Vet inte om vi ätit något konstigt, men det känns i alla fall bättre nu. Efter att ha sovit lite extra och bara tagit det lugnt.

Snart ska vi gå in till McLeodganj och ha veckans internet-stund, så passar på att skriva blogginlägg nu innan.

Veckan har varit bra, men gått fort.

I måndags var det Elins bror Kalles och vår lärare Evas sista dag här. Vi var i slummen på dagen, åkte hem och duschade och åt sedan avskedsmiddag på hotellet bredvid vårt hus. De har godaste kycklingen som smakar som grillat kött. Om ni missat det så är 90% av våran kost här vegetarisk, så när man väl får kött (vilket då mest är kyckling) är det så obeskrivligt gott!

I tisdags var det regn och åska. Vi stängde in oss med kaffe och godis hemma hos Lilli och kollade på ”Kundum” en film om Dalai Lamas liv. Intressant! Och bra att se med Lilli som kan mycket om tibetanbuddism och kunde stoppa och förklara.

I onsdags åt vi lunch hos Pasang, pastor i den Nepalesiska kyrkan. Efteråt tänkte vi åka till slummen, men på vägen dit stannade vi en stund på en marknad. Åkte världens snabbaste pariserhjul och så. Några familjer från slummen kom dit, uppklädda, glada och fina. Så vi stannade kvar och gick på marknad med dem också. Blev bjudna på äckligast bambujuicen i stora glas. Men åh, så fint att de bjöd! Vi bjöd barnen på att åka karusell, kramades hejdå och åkte sedan hem. Fin dag!

I torsdags var Lisa och Elin och volontärjobbade på ett tibetanskt café. Jag och Pontus hade skönaste studietiden. Låg i solen på taket och läste och jag skrev predikan full av inspiration. Pausade med choklad, chai och musik. Fortsatte plugga/tvätta ända fram till kvällens cellgrupp som bestod av 25-årig bröllopsfest för ett av paren som är med. Har aldrig varit med om att man firat sådant tillsammans med andra! Vi fick ge dem uppmuntrande ord och de fick förnya sina löften till varandra.

I fredags jobbade jag och Pontus på caféet och Lisa och Elin pluggade. Jag satte prislappar på deras second hand-kläder på äkta Erikshjälpen-vis och Pontus stod i kassan. Efteråt åt vi lunch och pluggade på ett café. Lite senare kom de andra in till stan och vi tog en fika med Jimmy, en kille från Sverige som ska göra praktik här från Livskraft Bibelskola.

Igår lagade vi svensk mat på basen. Kyckling, stekt potatis med beanaisesås och så äpplekaka med vaniljsås till efterrätt. Åt dock ingen på grund av mitt plötsliga spyanfall och gick hem och vilade istället.

Och nu sitter jag här. Friskare, om än fortfarande lite svag.

Nästa vecka blir ingen vanlig vecka. Vi ska nämligen gå med en guide och hälsa på i olika byar och sova över hos familjer. Ser jag fram emot!

Indienkramar

(Huset på bild två är förresten huset där jag, Elin och Lisa bor på andra våningen. Fint va?)

paragliding och andra äventyr

Hej käraste bloggen. Det är lördag kväll och jag sitter och skriver blogginlägg, kvällen innan interneteftermiddagen. Vi har precis bakat chokladbollar som vi ska ha med till en påskfest imorgon. Svenskt och gott!

Idag har vi provat på paragliding. Och ja, jag överlevde. Var inte alls läskigt faktiskt, och då är jag ändå inte hur cool som helst. Bara lagom cool. Hade till och med velat ha lite mer kittel i magen än vad det var. Man satt i alla fall fastspänd med en guide som styrde hela grejen. Fallskärmen fälldes upp och man fick springa några steg utför en sluttning innan man var uppe i luften. Sen satt man mest där och chillade och kollade på utsikten i kanske tjugo minuter. Men utsikten var ju inte heller helt fel. Himalayas berg bakom en och gröna fält och hus under en. Häftigast var är man minatyrmänniskor gå runt där nere. Jag älskar ju saker miniatyr.

Den här veckan har både Elins bror Kalle och vår lärare Eva varit här. Vi har dragit ut dem på en massa äventyr! Förutom paragliding har vi även varit ute på vandring. I måndags gick vi nämligen till Triund, en utsiktspunk som ligger på ungefär tre tusen meters höjd. Vår by ligger på två tusen meters höjd så det var en dagsvandring fram och tillbaka. Så värt! Fint väder, vackra rhododendron-träd i hela dalen och snötäckta toppar och bästa humöret. Och när vi kom upp: wow! Vi tog mängder med akrobatiska foton framför utsikten.

Men vi har inte bara varit lediga och äventyrliga.

I tisdags gick vi en bönepromenad runt Dalai Lamas tempel och var på stormöte på basen på eftermiddagen. Trötta efter vandrings-dagen.

Onsdagen inleddes med Bibelmeditation hos Hanna och Zippi. Sen hade vi enskilda samtal med vår handledare och studietid på ett café i solen. Kvällen avslutades med English Conversation med tibetaner. Jag och Lisa fick prata tro med en tibetan i två timmar! 

I torsdags hade vi studietid tills kvällens cellgrupp. Vi passade på att ha frukost-picknick i solen och njuta av varandras sällskap, de utslagna vita träden och fjärilsinvatonen som nästan ser ut som vita blomblad som blåser omkring. 

I fredags besökte vi slummen i några timmar. Efter att ha duschat av oss smutsen från slumbarnsfötter och händer gick vi till basen för påskfirande. På kvällen åkte vi in till McLeodganj till Hanna och Zippi för Passion Of The Chirst-filmkväll. Bra, om än omskakande, film att se en långfredag. Och så en massa god frukt och fint sällskap till det.

Så blev det lördag och påskafton. Och här sitter jag i sängen efter en väldigt bra vecka och ska snart se på film med ett väldigt bra team.

Hoppas ni mår bra, trots snön (!?) i Sverige!

/ M