En gäst från paradiset

Ja men ser man på. En o-ensamvarg med tre flickor i ett land som ligger ganska så långt från Sverige och fantastiskt nära några andra länder. Allt detta leder som ni säkert förstår till det oundvikliga, ett gästinlägg på en skånings funderingar och erfarnheters blogg. God morgon gott folk!

Vad man skriver om i ett gästinlägg har jag inte så mkt aningar om eftersom jag inte direkt ännu är bloggfrälst, bara vanligt fantastiskt Jesusfrälst.

Jag antar att man kan skriva om sig själv i ett sånt här sammanhang. Eller så kan man lägga tiden och kraften på att beskriva Marlene ur en västkustbos synvinkel. Om ni hade kunnat välja så hade ni fått det men nu får ni nog nöja er med vad som händer här under nästa punkt, punkt.

Namnet på mannen som skriver är Pontus Vargvik. Född, uppvuxen och döpt i havet på en ö där man vet hur man njuter av sommarens varma vatten, en k-tallrik på HG eller sådana där allmänna saker som folk åker på semester för att uppleva. Trots en fantastiskt musiksmak som har fått mogna med åren, den var väldigt ofantastiskt till en början måste jag medge, så blev det aldrig någon estet av den här gossen. Jag kan varken dansa som Marlene Lindgren, spela gitarr som John Mayer eller sjunga som Tommy Körberg. Trots allt detta så... (Jag kom faktiskt inte på nått vettigt att skriva här, inte ens efter att jag diskuterat fortsättningen med en andra part så nu fortsätter vi med något nytt)

Någon har nog någonstans i världen någon gång sagt att: "Det är inte varje dag man åker till Indien." Det kanske kan stämma men åtminstone så är jag i Indien varje dag i ca 83 dagar. Bland annat med flickan som lärt mig stå halvt om halvt på huvudet, som är en av de som förstår det interna med meningen "låt mig vara kvinna", som fått mig att börja använda "¿Por qué?" som ett uttryck så fort något känns oklart i min tillvaro och som förståeligt nog antagligen gör det bästa chai-teet av oss fyra.

Hur mkt skillnad i världen detta inlägg gjorde är jag fortfarande osäker på eftersom det knappast står något om några nytänkande radikala tankar eller sånt som man blir allmänt klokare av. Men jag tackar för mig, hälsar till alla nya vänner och avslutar med att berätta om något som inom sinom tid kan bli en verklighet. Jag kanske startar en blogg inför ett framtida äventyr till platser utanför Sveriges gränser som åtminstone för mig och Gustav (en fantastisk man) är outforskad och tillgänglig. Hoppas vi ses där.
Puss hej!