unearth

Bokade precis biljetter till på lördag till den här dansföreställningen på Malmö Opera. Ska bli så kul!

morgonen sjunker i havet och skymningen gryr

Den här helgen har bara varit så fin på alla sätt och vis! I fredags kväll hämtade jag Linda i Lund och vi spenderade tiden innan vi skulle sova med att äta pizza med mina föräldrar och sen sitta och prata länge på mitt rum. 

I lördags lyste solen klar från blå himmel och vi åkte in till Lund. Där gick vi runt och kollade på gamla hus på små gator och den stora Domkyrkan. Så kul när man har gäster och får upptäcka sin egen stad igen. 

Eftersom de låg perfekta löv på marken var vi bara tvungna att sätta kameran på självutlösare och ta bilder. Varpå en man som cyklade förbi sade "vad söta ni är!". Och det var ju helt korrekt, riktigt söta var vi. 

 Sen gick vi vidare till Botaniska Trädgården som var så otroligt vacker i höstsolen. Vilken höstdag alltså!

Det var ju såklart ett måste att visa upp Stadsparken också.

Sen blev vi hungriga och åkte in till Malmö för att äta på mitt nya favoritcafé Café Agnez. Ett veganskt, rättvisemärkt, supermysigt café som ligger på Agnesgatan nära Gustav Adolfs Torg. Där åt vi höstbuffé innehållande en massa goda saker på innergården där man kan sitta i second-hand soffor utomhus.

Efter att ha ätit, druckit kaffe och pratat länge gick vi en runda i affärerna innan de stängde. Sen ville jag även visa upp Öresundsbron och Turning Torso i Västra Hamnen så vi tog bussen dit. Nu hade solen börjat gå ned och plötsligt var det iskallt. Men vi gick en runda och kollade för att sedan fly in på Espresso House och värma oss med vanilla latte och varm choklad innan vi tog tåget och bussarna hem till mig.

Vi kom hem vid åtta efter en riktig heldag! Det blev det mackor, te, nagelfixande, prat och mys på mitt rum tills det var dags att sova igen.

Idag har vi varit i kyrkan och sen lagat världens godaste paj med kantareller och spenat innan det var dags för Linda att ta sig hem till Bankeryd igen.

Är så tacksam för den här helgen och glad att jag har en så fin vän som Linda! ♥♥

hundra år

I tordags blev jag äntligen färdig med min första uppgift på bildbehandlingskursen. Det jag skulle göra var helt enkelt att redigera en bild, skicka in hur den såg ut före och efter och skriva en dokumentation på det. Jag valde en bild på en man vi träffade när vi var och besökte byar i bergen i Indien. Han påstod att han var över 100 år gammal!

Kanske inte jättekul för er att läsa hela min dokumentation om hur jag redigerade och hur jag ser på bilden utifrån kurslitteraturen vi har och så vidare, men lite kan ni ju få läsa.

Om varför jag bildbehandlade som jag gjorde 

Min tanke med bildbehandlingen var att få mer fokus på mannens uttrycksfulla ansikte. Jag började därför med att beskära bort den störande armen på höger sida. Nästa steg blev att göra bilden monokrom i en brun nyans för att få den renare och mer effektfull. Jag använde mig av verktyget gradient map eftersom bilden inte innehåller speciellt många färger. Anledningen till att jag gjorde bilden bruntonad och inte svartvit var att det kändes varmare och mer naturligt gentemot bildens ursprungsfärger som innefattar mycket brunt och beige. 

Om budskapet jag vill förmedla 
Det budskap jag vill förmedla med bilden handlar om att åldras och formas av livet. Utan att säga något tycker jag att mannen både ställer frågor och berättar historier. Hans välvårdade skägg och fina, om än lite nötta, jacka och hatt talar om honom som en respektabel man som bryr sig om sitt yttre. Men samtidigt undrar man: Vem är han? Hur fick han såret på näsan? Vad har hänt med hans högra ögonlock? Hur såg det ut när han växte upp, i en by i norra Indien för ungefär 100 år sedan? 

Mannen är tydligt märkt av sitt långa liv förmedlar ändå något positivt. Han är vacker med sina rynkor och skråmor som visar på livserfarenhet och livsvisdom. Jag tycker att han uppmuntrar till att kämpa vidare, att med envishet och stolthet fortsätta gå igenom livet som absolut inte är slut när man fyllt 20. 

Måste bara avsluta med att visa en helbild på honom så ni får se så totalsöt han är! Så kort och ihopkrupen med en käpp. Till höger på bilden ser ni Anil som följde med oss upp i bergen, han är minst 1,75 skulle jag tro och mannen räcker ju bara honom till axeln. Rynkiga, snälla gamla gubbar måste ju vara något av det finaste. 

finbesök

Om lite mindre än en timme kommer min högst fantastiska vän Linda hit för att bo hos mig i helgen. Kommer bli hur bra som helst ju!

Har schemalagt ett inlägg till er imorgon så helt tomt blir det inte här ändå. Alltså har ni märk hur duktig jag varit på att blogga den här veckan?! Ett inlägg om dagen var minsann ett tag sedan.

trevlig helg

höstens sista vindar blåste löv som irrbloss kring ditt hår

Har varit ledig för tredje dagen idag och haft det riktigt fint. Gick upp ganska tidigt och tog mig in till stan för att äta frukost med Anna. Vi är kompisar genom Emelie men har aldrig umgåtts själva innan. Mycket trevligt var det i alla fall! Vi åt bullar med ost och drack te på mormors bageri i någon timme innan hon skulle iväg till jobbet. Då tog jag en kopp te till och satt kvar en stund och skrev och läste. Älskar känslan av att skriva på café. Hela romantiken i det.

Men snart var det dags att gå vidare. Jag skulle nämligen äta lunch med sjukt söta Amanda.Vi åt pasta med god sås på en italiensk restaurang och delade på en chokladtårta till efterrätt. Sen skulle hon plugga till ett matteprov så då åkte jag hem. Mätt och glad.

Bra grej med att många har flyttat är att jag får komma på folk att träffa som jag inte brukar umgås så mycket med. Jättekul ju!

Resten av dagen har jag powernapat lite för länge, skickat in min första bildredigeringsuppgift och pratat med Mirjam på telefon. Bra,bra.

godnatt med er

sirens and silence

Alltså, idag har varit en så fin dag ! Var ledig igen så sov ganska länge och fortsatte sen med uppgiften jag ska lämna in på bildbehandlingskursen. Efter lunch åkte jag in till Lund för att träffa Rebecka. Vi satt på hennes säng och pratade om att åldras, välja utbildning och annat intressant och gick sen till cellgruppen tillsammans. Där var det gott fika och fina människor, som det brukar.

Jag lever för de fina ögonblicken den här hösten. När inte alls känns riktigt bra och frid rakt igenom får jag leva för det som gör mig glad. Dagisbarnen, höstluften och höstfärgerna som slår mig starkare än någonsin, träffa vänner, äta god mat, lyssna på musik på bussen, läsa Bibeln. Förstår ni? Känner ni också så att ibland är livet i balans, man har frid, är oslagbar och det krävs bra mycket motgång för att man verkligen ska bli ledsen. Man kan känna att okej jag har mensvärk, missade bussen och någon mer valfri irriterande grej, men livet i grunden är ändå bra. Det är bästa känslan. Så var det hela tiden i Indien. Nu är grunden inte lika stadig. Minsta svajning kan få mig att känna mig övergiven, tom, vilja gråta, samtidigt som jag i nästa stund mår riktigt bra. Men man lär sig ju något av allt, och kanske extra mycket av de perioder när man är lite trasig och vilsen.

den kunskap bara hjärtat kan förstå

Idag känner/ber jag, som så många gånger förr, med i orden i Stighults i dig:

I dig får jag vila när mitt hjärta slutat slå, när jag rämnar av det världen kastar på. Jag är stilla och du fyller varje vrå, av den kunskap bara hjärtat kan förstå. I dig får jag finnas när jag kommit till mitt slut, när jag stridit för förgänglighetens krans. Du är stilla och jag dricker ur ditt djup, av det vatten som ger evigheten glans. Helig, helig, helig. I dig finner själen ro. I dig finner anden liv. I dig, du min djupa frid. 

Och så lyssnar på lovsång på spotify, för det är den enda musik jag klarar av just nu. Redigerar en Indien-bild som första inlämningsuppgift till min bildbehandlingskurs. Dricker te, äter mammas bröd med makrill. Ska snart in till Malmö för att hämta min ärvda luddiga, grå basker som jag lyckades glömma på bussen första gången jag använde den och sen dansa lyrisk jazz med Emilia. 

Igår fick jag frågan om jag vill jobba 85% på dagiset i Eslöv från och med november. Och jag sa ja. Så snart är pyjamasförmiddagar som denna ett minne blott.

vem där?

I lördags var en riktig heldag! Jag, Annie och Emilia skulle nämligen hålla i Studentkyrkan, en träff varannan vecka med de som gått ut gymnasiet och uppåt, med temat "vem där?". Vi sågs klockan 11 i kyrkan och började planera. Sen blev det inhandlande av varor, pyntande, falafel-lagande och så vidare och så vidare i timme efter timme. När alla skulle komma klockan sju var läget nästan under kontroll och vi kunde sätta igång kvällen.

Cirka 40 personer kom och vi hade förberett olika lära-känna-varandra-lekar, hemmagjord falafel med en massa goda tillbehör, andakt och egenbakat kvällsfika. Under andakten höll jag både i lovsång och undervisning och visade upp en koreografi! Men det gick bra. Klockan ett på natten hade de flesta gått hem så vi diskade i ordning och tog sedan sista bussen hem.

Kan bara säga att jag gick och lade mig klockan åtta igår (på riktigt! Har nog knappt hänt sen jag var kanske tolv) och sov enda tills jag skulle upp och jobba klockan sex idag, så slutkörd var jag efter lördagen. Men kändes som det blev en lyckad kväll!

fredagsdate

I fredags var jag och Annie ute på den klassiska daten: middag och bio. Mycket trevligt! Först åt vi pasta med skaldjur (jag) och hummersoppa (Annie) på en italiensk restaurang. Och sen kollade vi på en oväntad vänskap på bio. Så mysig, varm, rolig och sevärd film. Fin kväll! Även om jag och Annie ses varje dag känns det lyxigt att ha riktig kvalitetstid tillsammans. 

tell everybody waiting for Superman that they should try to hold on the best they can

Hej. Har varit ledig idag. Försökt göra sådant jag borde och bakat det där brödet jag skrev om för fjärde dagen i rad. Denna gång med rosmarin. (Har även testat soltorkade tomater, nötter och rivet äpple). Mitt hjärta är som sagt lite oroligt så var skönt att få göra mig i ordning sen, åka till stan, träffa en vän. Närmare bestämt fina (och nyförlovade!) Sara. Vi har inte setts själva sedan jag var hos henne i Vimmerby i somras. Så mysigt att få tid tillsammans att bara prata och äta kladdkaka. Tycker ju om henne så mycket!

du vill veta vad jag känner, men ingenting känns

Hej. Vad ska jag egentligen skriva här? Vem läser här? Sådana som vet mer om mig än vad jag vet om dem, kanske. Ikväll är en sådan kväll när min själ kränger runt i mig igen. Jag vill liksom mer mer mer. Vill ha mer människor. Ha dem omkring mig nu. Dansa, skratta bli kär, vad som helst. Och så stänger jag in mig på rummet istället.

Längtar efter äventyr. Efter något nytt, som skakar om mig, får allt att vara så mycket mer. Blir alltid så när jag kommer hem igen. Som om jag sen jag tog tåget till Kastrup för att ta flyget mot Sydney inte har kunnat landa här igen. Rastlösheten kommer över mig. Man kan nog inte flytta hem igen.

Men i vår ska jag göra något annat. Precis som jag tänkt. Flytta till en ny stad, resa. Vem vet. Och jag bestämde mig för att vandra Lundagatorna tills jag riktigt tröttnar på dem. Kanske har jag gjort det snart. (Eller nej, kommer aldrig tröttna på Lundagator på riktigt, det ligger ju inte i det.)

Och visst jag är lycklig, ganska ofta. Som igår när jag chattade med några av dem jag älskar. Eller imorse i väntan på jobbet med höstsol i ansiktet och te i termosmuggen. Jag skrev att "jag är lycklig igen" i dagboken. Men vadå lycka egentligen. Vilket utslitet ord.

bröd och bönegrupper

Alltså ser ni vilket fantastiskt fint bröd jag bakat?! Hittade det här receptet på en blogg igår och kände mig genast baka-bröd-pepp. Gjorde degen igår, har låtit den jäsa i cirka 15 timmar och bakade det idag i en ungsfast form. Nästan extra roligt att baka grejer som tar lång tid faktiskt.

Snart kommer min bönegrupp hit så då ska jag äntligen får se om det smakar lika gott som det ser ut. Hoppas verkligen på det!