Folk som inte alls har några laster har jag svårt att sluta syna tills jag hittat vad de är

Denna Lissabondag som det här blogginlägget handlar om började med att jag och Annie var på jakt efter en av ändstationerna till den kända linjen spårvagn 28. Var dock inte så lätt att hitta, vi kom in i något slumkvarter och jag blev rädd och fick hålla Annies hand som älskade att känna sig som storasyster. Till sist åkte vi i alla fall linjen genom hela Lissabon! Fint. Men kanske inte motsvarade förväntningarna eftersom den är så hypad.

Vi var på stan under dagen. Gick in i ett provrum på H&M för att fräscha upp oss och gick sen ut och åt! Ännu en restaurang som guideboken tipsat om, en stökig finpizzeria som låg vid vattnet.

 God mat, trevlig personal, och himmelsk chokladmousse!

 Sen gick vi igenom Alfama, Lissabons gamla kvarter som är väldigt trevliga.

 En kvinna sjöng den traditionella fado-musiken.

 Och vi testade något Lissabon är känt för: sardin. Var väl ungefär så gott som det ser ut..

Jag beställde en mojito av kvinnan som sjöng fado och så vandrade vi mot busstationen genom ett helgpeppat Lissabon. 

Det kommer bli bättre, du kommer andas lättare

 Det blev onsdag i Lissabon och vi åkte till en park. Åt jordgubbar och pratade om relationer.

Sen gick vi in mot centrum. Kollade på en sevärdhet i form av en kyrka där taket blivit förstört under jordbävningen 1755. Sen fick jag akut blodsockerdipp så vi letade upp närmsta café som hade goda mackor. 

Varje plats vi far förbi är ett minfält jag kan sprängas på

Efter besöket i den övervuxna botaniska trädgården besökte vi restaurangen Os Jerónimos som guideboken tipsade om. God traditionell mat och trevlig personal!

 Sen köpte vi bakverken som Belém är känt för, pastel de nata.

 Gott!

 Vi satt under trädkronorna och fikade och pratade.

 Sen kollade vi på några klassiska sevärdheter och tog en klassisk person-framför-sevärdhet-bild.

Av en slump hittade vi ett konstmuseum. Älskar att gå runt i museimiljö!

 Bra dag!

Din tid kommer

Vi tog bussen till Belém som ligger en bit utanför Lissabon. Där hittade vi en botanisk trädgård som vi köpte inträdesbiljetter till.

Jag hade på mig byxdress som jag köpte i Barcelona för ett år sedan och var glad att få titta på så många växter.

 Annie var väldigt inne på att ta bilder på mig.

Okej, vet inte vad ni känner för detta men jag tycker det är sjukt obehagligt. Alltså ni ser allt grönt ormliknande i trädet, det är en kaktus som liksom invaderat hela trädet! Jag har någon slags rädsla för när naturen tar över. Har en egen teori att det kommer från en bok jag läste som liten om en pojke som var i en köttätande skog.

 Ännu mer natur som tar över. Rysningar!

 Så fina blad!

 Annie var framme med kameran igen.

 Hon matchade väggen.

Och där var den botaniska trädgården-vistelsen slut. Utan tvekan den konstigaste botaniska trädgården jag någonsin varit i, kändes som en miljö ur LOST eller något. Vad vi gjorde fortsatt i Belém får bli ett eget inlägg. 

Men när du inte tror mer ska jag tro för våran skull

En sista frukost i vårt första hem i Lissabon. Citronvatten i de stora rosa plastglasen, svagt pulverkaffe till mig och starkt till henne och allt vi kunde komma på var gott.

Sen en utsikt från vårt andra hem i förorten Linda-ah-Vehla. Där vi bodde i en obekväm bäddsoffa men hade det ganska bra ändå. 

När det känns tungt att leva är du mitt hjärtas slag

 Dagen efter vi kollat på slott åkte vi tåget till stranden.

 Det såg ut som strandklyschan. Vi åt lax till lunch och solade och badade sen i några timmar.

På vägen hem gick vi längs strandpromenaden. Höll nästan på att komma vilse men så frågade vi några portugiser och kom till en tågstation. Annie hade solat med plåster efter gårdagens skrubbsår, vilket ledde till en i princip permanent vit fyrkant på knät! Svårt det där med att sola.

 Kolla gullig syster jag har!