inatt vill hon falla fritt

En bild från igår när jag och Emelie var ute och skulle höstfota. Det var dock lite mörkt och för få orange löv, men mysigt iallafall .

   Nu ska jag äta nybakade bullar som jag har gjort, (satsigt, jag vet) och vänta på att syster kommer hem.

hoppas du haft en fin dag!

tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Marly har ont i magen av för mycket choklad och lyssnar på nya Winnerbäckskivan och har inte så mycket att säga.

Bosarp

Lite bilder från lägret i helgen. Ett läger med kyrkan på en gård som heter Bosarp där jag har varit nästan en gång varje år sen jag var liten.  Jag skulle egentligen kommit hem idag men jag, Annie, Pelle, Måns och Louise åkte åkte hem vid tolv igår natt och slapp alltså dagens städning. Hah. Nej, men sjukt skönt att få vara hemma hela söndagen och hinna plugga och vara med mamma och pappa som kommit hem nu.

Lägret har varit sjukt kul. Jag var varit med barnen, dansat lite, lagt pärlplattor och målat disktrasor, kollat på film, fikat, pratat med vännerna, och haft det allmänt bra. (:

De hade beställt en sjukt cool grej till kyrkans barnverksamhet. Ett foto som man kunde lägga med pärlplattar. Hela bilden var uppförstorad till pixlar med en siffra för varje färg, som då fanns i indianpärlor. Ska bli kul att se resultatet sen!

Olivia och Emilia målade nagellackshjärtan på kinderna

Vi åt cupcakes

Nästan den bästa stunden på hela lägret var när jag satte med ensam med bibeln i skogen. Bara läste, tänkte, fotade, lyssnade på skogen.

like a morning sun, like a morning, like a morning sun, good good morning sun

Bara för att jag har en mamma som alltid går runt i leopardtights hemma och som skrattar så speciellt att alla börjar skratta även om de inte ens tyckte skämtet var roligt.

Och en pappa vars röst brummar i magen när man kramar honom och som spelar samma låt på dragspel om och om igen.

För att de är på Mallorca just nu, för att jag saknar dem och för att denna bilden är världens sötaste.

free, free fallin

Jag har länge tänkt skriva den här texten. En text om värde, hur man mäter sitt eget värde, för det är en sak jag funderat mycket på. Vi har alla på något sätt en relation till vårat värde, hur mycket vi tycker om oss själva. Men vad mäter vi det värdet i?

Man kan mäta sitt värde i prestationer. Om man lyckas med något till exempel får bra på ett prov eller går ned i vikt känner man sig som bäst i världen. Men om man misslyckas blir det tvärt om.

Värdet kan också mätas i vad andra människor tycker om en. Bekräftelse i form av uppmärksamhet, komplimanger och att folk visar kärlek blir livsviktigt. Verkar någon inte allför förtjust i en sjuker värdet i botten.

Det är självklart så att man blir glad om man lyckas och besviken om man inte gör det. Klart man mår bra av ett snällt sms och dåligt av en diss. Men om det betyder allt, det är då det blir fel. Om man låter hela sin självbild bero på det. Om man jagar framgång och människors kärlek bara för att bevisa något för dig själv, eller för andra.

Så glöm inte, du är minst lika bra när det går bra för dig som när det går dåligt. Du är okej även de dagar då ingen verkar tycka det, då ingen ser dig. Du är bra, alltid, bara för att du är du. 

Jag lovar.

I got a drum in my head banging harder every morning now

Varför? Varför ständigt denna stress i magen. Allt jag borde göra ligger som en liten klump i mig som suger i sig all glädje och frid. Projektarbetet stressar mig mest. Och jag vet inte riktigt varför, det ska ju bli kul egentligen.

så får mitt hjärta ro

(bild från igår på en bekymrad mig)

Hej söta du. Jag har varit sämst på att uppdatera denna veckan. (Men jag tänker aldrig få bloggpress, ska bara blogga när jag har tid och känner för det. Har redan haft Bilddagboken-press för några år sedan.)

Jag har träningsverk i hela ryggen och nacken idag. Jag och syster var på Afro i Gerdahallen igår. Väldigt kul. Jag kände mig jätteafro i mina bruna haremsshorts.

Igårkväll dansade jag på Kulturnatten. Dans på Kulturnatten är en av de bästa känslorna. Bara ge allt med varenda kroppsdel och sinne för att visa att Gud visst finns, på något sätt. Efteråt gav en man som tar foton av dansare och idrottare mig sitt visitkort och sa jag skulle höra av mig om jag hade någon bra idé på en dans-pose-bild. Hon ville fota mig! Lite coolt..

Idag var jag på gudtjänst i Domkyrkan för att Emelie sjöng där. Resten av dagen har jag typ tyckt synd om mig själv på grund av träningsverken, försökt ignorera alla måsten som alltid finns där så fort skolan är igång , tillsist tagit tag i lite av det, druckit te och läst. Nu ska jag och syster se Big Fish. Den är bra.

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himelske far föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med era bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor,  hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i sin prakt var klädd som en av dem.. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som idag finns till och imorgon stoppas i ugnen, skall ha då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad ska vi ta på oss? (Matt 6:25-31)

det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot

Friluftsdag idag. Jag stack till Kockums Fridit och simmade tusen meter och tjänade tjugoen poäng till min klass. Vissa dagar är det bara så underbart skönt att simma, när man bara glider genom vattnet och det känns som om man aldrig kommer bli trött.

Efter att ha bastat och duschat träffade jag Mirjam. Vi köpte varsin latte och satte oss i Västra Hamnen i solskenet. Sen gick en liten promenad och kollade sunt bland snobbhusen som nästan känns som tagna ur framtiden. Vi hittade vi världens coolaste ekologiska lekplats där vi snackade med en massa barn. Haha, bästa dagen. Nej, nu har jag brottom, ska iväg på barnråd i kyrkan.

kram, och glöm inte att du är bra

and I, Im lost without you

Helgen har varit fantastisk. På fredagen JOJ. Pallade inte Agape så jag stack hem och började redigera fillmen från semestern (Skärhamn, Norge, Värmland) istället. Älskar att redigera film!

Sen på lördagen var det först dansdag med den dansgruppen jag är med i, DIP som träffas någon gång ibland. Kändes som vi fick mycket gjort och sammarbetade bra. På kvällen bjöd jag och syster hem dem hit. Vi satt på terassen med tända ljus och te, spelade spel och pratade.

Söndagen var det dansuppvisning i kyrkan. Bara tre barn kom! Jag och Annie fick vara med och dansa, en väldigt lätt barndans, och aldrig förr har JOJ fåt så mycket komplimanger typ! Haha. Sen på kvällen var jag och Emelie ut och gick i regnet, jag fotade lite. Tycker så mycket om henne.

en av alla dem som inte bara ville vara en av alla dem

hej.

Mitt liv är så enkelt just nu. Jag har bara haft en och en halv lektion idag, svenskaprovet var inställt (vilket i och för sig var lite jobbigt nu när jag pluggat och allt). Så jag har ätit lunch två gånger, först med Hanna och sen med Ny Generationsgruppen och fikat två gånger. Först med Mirjam och Alma på McDonalds och sen med Louise och lite Pelle på Espresso House. Jag har ju valt bort många kurser bara för att jag ska ha tid med sådant här så då kan ju inte bara ligga hemma hela eftermiddagarna. Hum.. säg bara till om du vill fika!

puss

like a crack in the wall

Idag, en fin dag. Jag har räknat matte, pluggat svenska med Louise och Ludvig på hålan, dansat jazz. Köpt lite godis, trots att jag inte ens var speciellt sugen och åkt bussen hem. Kommit hem, dansat lite, stretchat och nästan kommit ner i spagat (jagskaklaradetskaklaradet).

Sen var jag, mamma och pappa på promenad i Skrylle. Jag och pappa kom efter eftersom jag fotade en massa, så vi gick och pratade lite bara vi två. Mysigt. Bilden på spindeln blev finast. Lägger antagligen in fler en annan dag.

Just nu lyssnar jag på Lisa Hannigan ,mycket söt flicka, och ska snart sova. Klicka på länken för en låt av henne

 http://www.youtube.com/watch?v=fyXmp-FiPJo&feature=fvw

godnatt

not the sweetest taste in my mouth

Söndag.

Söndagskänsla. Söndagspromenad till ICA, bara för att ha något att göra. Söndagsgöraingenting. Och man känner sig så meningslöst sårbar men på samma gång stark, på något sätt.

find someone who understands the ticking

(Kjol: Monki

Linne: H&M

Kofta: syters, från Ericshjälpen

Nagellack: Malava- La paz)

Fixar med Ipoden. Snart ska jag in till kyrkan. Först baka kladdkaka och dansa lite med JOJ-barnen och sen agapé, min ungdomsgrupp. Halsen mår ganska bra nu faktiskt, men kände mig inte tillräckligt frisk för jazz imorse så då kändes det onödigt att åka in till Malmö för 40 minuters svenska...Men jag har haft en bra dag :) Puss

*

Kolla gärna in lillasysters blogg, bara för att hon är så söt http://thoserainydays.devote.se/

all these lost souls

(bilder från JOJ-lägret i helgen)

Hej. Jag har varit hemma från skolan idag. Tänkte det var bäst att stanna hemma, inte smittas och bli av med förkylningen när jag ändå bara hade två oviktiga lektionen. Ändå har jag dåligt samvete i kroppen. Varför kan jag aldrig vara hemma utan dåligt samvete!? Lite jobbigt faktiskt..

Jag har sovit, kollat på vänner, sovit lite till, ätit tomatsoppa och nu sitter jag vid datorn. Har anmält mig till några fototävlingar plus kollat upp några novelltävlingar jag ska börja skriva till.

Nej, måste planera projektarbetet nu. Det ska bli en föreställning med JOJ, min dansgrupp. Ha en fin dag!

sand

Sand, bara sand. Det var så det började. Sand som kilats fast under naglarna och mellan tänderna, sand i mitt toviga, salta hår. Sand i mina ögon, sand i min hjärna.
   Sen vatten. Varmt, vått och salt. En våg som sköljde över vänstra armen gjorde den grå collegetröjan tung och våt och fick mig att rysa. Jag slog upp ögonen, grumliga av sand och saltvatten, mot den blå himlen. En blå nyans som såg urvattnad ut, blekt av solens förrädiska styrka. Vad jag skulle ömsom hata, ömsom älska denna sol. Tråna efter den de kalla morgontimmarna. Förbanna den när den brände sönder min hud och gjorde mig så matt, så orkeslös.
   En öde ö. De tre ord tog form i mitt huvud när jag vandrade omkring och sökte efter liv på äkta Robinson Cruisevis. Vi hade läst om det på svenskan, hur Daniel Defoe lurat halva världen att historien var sann och hur arga folk blivit när de upptäckt det. Ett skrattliknade ljud kom ur min strupe, åt Defoe, åt hela situationens absurditet. Egentligen borde jag känt en rad andra känslor. Rädsla, förvirring, förtvivlan. Kanske ett flyktigt sting av lättnad att slippa ifrån allt det där i världen, du vet, som man helst vill slippa ifrån.
   Hungern, törsten och den gassande solen trubbade av det mesta. Vatten! - var det enda jag kunde tänka. Jag fann några apelsiner i ett träd. De tillfredställde mig för stunden. Den skog som stranden gränsade till var torr och gles som om regn inte fallit på mycket länge. Frukten som trots allt gick att hitta var skrumpen och smakade nästan ingenting.
   Jag hade fantiserat om detta när jag var liten. Överleva i vildmarken. Göra upp egen eld, fiska, hitta bär, bygga koja. Spänningen en liten version av mig en gång känt över detta vaknade sakta till liv i mitt inre. Jag bestämde mig för att börja med elden. För vad gjorde man annars på öde öar än kämpade med att tända eld? Jag tog loss en nyckel från nyckelknippan som legat i den svarta handväska jag haft med mig och började karva upp flisor ur ett stycke trä. När jag hade en liten hög tog jag en annan nyckel och gned mot den första. Med värkande händer och ett nästan slocknat hopp såg jag små gnistor singla ner bland flisorna. Lukten av metall stack i näsan när jag torkade av svetten ur ansiktet.
   Den första natten på ön var också den längsta. Jag låg i fosterställning invid elden med hungern som ett värkande hål i magen. Aldrig förr hade jag ogillat människans omättliga behov så starkt. Natten gjorde alla ljud till rovdjur och infödingar. Jag skakade, sov ryckigt och ytligt.
   Solens första stålar kom som en suck av lättnad. Jag bestämde mig för att bygga någon slags koja. Längs stranden hittade jag ett klippblock. Det fick bli den bakre väggen. Sedan stack jag pinnar i marken som väggar och flätade ett tak med hjälp av palmblad och skosnörena från conversen. Kojan blev riktigt fin när den var klar och jag flyttade dit mina få tillhörigheter. Sen sov jag en stund, denna gång djupt och drömlöst, innan den ständiga jakten på något ätbart började igen.
   Något smög sig sakta på, en ensamhet som fyllde mig, eller snarare karvade ur allt hopp. Mobilbatteriet hade dött. Trots att det inte varit någon täckning hade den ändå känts som något slags hopp. Dessutom förlorade jag greppet om tiden samtidigt som skärmen svartnade. Verkligheten slog och träffade mig hårt. Detta var inte ett litet barns fantasi, detta var på riktigt. Brännande, smärtande, pulserande verkligt. Och det kanske skulle bli min död.
   Jag tvingade mig själv att ta mig samman, bad till min Gud om styrka och började bygga upp ett bål att sända ut röksignaler med. Det tog hela eftermiddagen men tillslut tornade sig röken upp mot himlen, som ett rop på hjälp.

(text jag skrivit till svenskan med Robinsson-tema. Tyckte egentligen temat var lite uttjatat men gjorde mitt bästa..)

en dag ska jag dö, men alla andra dagar ska jag leva

Här sitter jag och lägger upp en ungefär två år gammal bild på mig och min megamun. Den gör mig glad, tror jag. 

Detta har varit en rörig dag. En dag av starka känslor och upprördhet. Vi hade möte om dansgruppen och sen har jag och syster malt samma ämne i timvis. Liksom försökt få mer utav det, trots att det inte går. Pratat tills huvudet snurrar.

Detta har också varit dagen då jag än en gång fått bekräftat att jag går lite speciellt. Liksom bestämt, men ändå studsigt som om jag sjungit "lalala" när jag gick, sa Helena. Hon skulle känna igen mig även om jag hade burka på mig, sa hon också. Borde testa det.

Nej, godnatt nu mina kära. Och sov bäst i världen, för det tänker iallafall jag göra.