Bilder på lillasyster från när vi träffade henne i Åhus. Söt, brun och glad med armen full av festivalarmband. Och nästan ännu kramigare än vanligt. Här ett inlägg hon skrivit på Pannkakskyrkans blogg:
Go Bananas
Mitt på arvikafestivalen bland skräp, lera och festande människor finns vi. Jesus Camp. Tre militärtält och några stolar är allt vi har att erbjuda, men människor flockas runt oss. De ställer frågor, spelar på gitarren, eller bara sitter och vilar. Vi är en fristad och “det bästa campet av alla” enligt många. Mitt i vimlet bjuder vi på kaffe och bulle och en och annan morot. Vi är där för att lyssna, och se människor. Berätta om det som förändrat våra liv, men även kan förändra deras.När jag sitter där och ser sig omkring undrar jag, är detta Sverige? Jag ser människor fylla gudstjänsttältet. Ser blicken i deras ögon när de får höra om någonting bortom den här världen. Det befriade tacket efter en förbön. Vi bor i ett land som bara längtar efter Jesus. Människor söker desperat efter ett svar och en mening med sitt liv och Gud är inte sen med att svara på deras böner. Vi får se helande efter helande och en ny glöd väckas i deras ögon.
Jag har efter dennna första veckan av Sverigetouren förstått lite mer av hur stor vår Gud är. Han är verkligen på riktigt! Och Han bara längtar efter att föra sina barn nära honom. Låt oss aldrig fastna i fördomar eller tankar om att “det inte går”. Vi har ju trots allt Guden som skapat hela världen på vår sida.
Annie Lindgren, MediaTeamet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar