detta hopp är vår själs ankare

Våra lediga Stina-sjukdomsdagar går sakta men säkert framåt. Jag solar en stund på taket varje dag, med solen i zenit över mig. Har 30-solkräm och ligger i max 40 minuter men lyckas ändå bränna mig lite på nordbo-huden skapad för snö och kyla.

Igår kom grannbarnen in och lekte en stund på eftermiddagen. Vi dansade min och Stinas koreografi till "cantaré de tu amor por siempre", snurrade, sprang, hoppade på taket. Fina, fina chokladögons-barnen.

Just nu har vi folk springande i hela lägenheten som försöker laga vattenläckan på toaletten som vi levt med i några dagar. Kanske är dagarna då vi kunnat kombinera toabesök med fotbad snart över.

Nej, dags att laga vår Peru-klassiker: spagetti med avokadomos! Funkar alltid och jag har hittills lyckats bli sugen på det varje dag i en vecka.

(Bild 3, 7 och 10 är Stinas)