a cup of happiness.: november 2013

2013-11-25

ljudet av sms som inte kommer

November. Varför ska det vara så svårt att andas då, att känna sig glad över livet? Allt är ju egentligen bra, förutom det eviga mörkret och kylan. Men så är det väl också just det som påverkar mig så mycket mer än det borde få. Som får mig att känna ett tryck över bröstet av längtan hem till familj och trygghet och längtan bort till äventyr och kickar. Får allergiska reaktioner av minsta dos vardag.

Enkla saker kan sen få ångesten att rinna av lika fort som den kom.

Som i torsdags när jag fikade Elma och Amanda på ett varmt café för att sedan gå på klädbytarafton.

Eller som i lördags när jag och Elin var på second hand och julmarknad under dagen och sen åt paj och pratade i soffan hemma hos Rebecka.

Jag ber Gud att bevara mig genom alla känslotillstånd. Skönt att det får mig att stå stabilt genom allt. Dessutom, bara en månad kvar till jul. Vi klarar det vänner!

2013-11-20

vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon

Glöm inte bort att du är den du själv ska leva lycklig med i alla dina dagar. Var därför en bra livspartner till dig själv! Älska dig, trösta dig, lyssna på dig, ta hand om dig. Och överraska med american pancakes och blåbärssmoothie till frukost när du minst anar det.

Kolla så klart och fint det är idag! Tror jag ska passa på att ta cykeln till skolan.

2013-11-17

ditt namn är ett starkt och mäktigt fäste, ditt namn är tryggt och säkert näste

Jag gick en kort promenad genom Sandby med torra läppar och frusna kinder för att föreviga himlen. Hittade några gulnade smultronplantor också. De vittnade om att det är en annan tid nu. En annan tid än den för röda bär och brännhet asfalt.

Helgen har varit bra. Jag har småskrattat i mitt inre åt skånska så grov att det låter som taget ur en sketch när jag och mamma var på second hand ute i Alnarp. Hittade en blus där med spetskrage och en kjol som jag klippte så att den blev kortare. Lite så jobbar jag. Orkar inte ens sy om kläder, bara klipper om dem.

Och så har jag varit i min kyrka hemma som verkligen känns som familj rakt igenom. Tanterna som sett mig växa upp kramas och vinkar och säger "Marlene, är du hemma!". Föräldrar till ungdomar jag haft i dansgruppen. Och så de studenter som varit med i kyrkan de senaste åren av mitt liv. Vilken trygghet.

Så annorlunda mot att komma till en av jättekyrkorna i Göteborg. Antingen försvinna in i mängden där eller tvinga sig fram till någon okänd för att hälsa och tänka snälla se mig, snälla låt mig få vara med. Men det är nyttigt det med, att få vara den nya. Man lär sig mycket på det, både om hur församlingen borde vara och om sig själv.

Nu ikväll har jag suttit i soffan och pratat i timme efter timme med min Emelie på telefon. Känt mig varm i kroppen av hur fint det är med vänskap. Kanske särskilt sådan som hållit i sig sedan man hade lös tandställning och lekte häst på rasten.

2013-11-14

jag skrev mitt namn i vattnet, så du vet var jag finns

Fyra bilder från när hösten var som vackrast. Nu blir det mörkt för tidigt och varannan dag är det klart men iskallt och blåsigt och varannan dag ösregnar det. En natt haglade det till och med, så mycket att ett billarm gick igång nere på gatan. Jag kröp ännu djupare ned i sängen i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet.

Men jag överlever väl ändå. Tänder all min mysbelysning och mina stearinljus och tar på raggsockarna jag fått av mamma. Dricker te med mjölk och honung i min stora, röda mugg. Sådant jag egentligen gör året om, men kanske passar det sig bättre med regnsmatter och mörker utanför.

Imorgon åker jag hem. Känner längtan i hela kroppen nu. Den växte från att jag räknade att det var åtta veckor sedan sist enligt bladen i min bruna skinnkalender. Tänk så fint med mamma och pappakramar, skåneluft, hemmahus och allt det där!

Nu ska jag och Emma göra klassiska höstmörkerkuren: film och socker. Denna gång i form av musikalen rock of ages och glasstårta med hemmagjord chokladsås.

2013-11-10

extremt högt och otroligt nära

Det har regnat hela dagen idag. Tungt och hårt. Med korta pauser då himlen andäktigt hållit andan i all sin gråhet. Det smattrar nu också, droppar och kluckar där utanför mina nerdragna rullgardiner.

Men jag och Linda har haft det bra ändå. Ätit american pancakes med vaniljsocker, sirap och frukt till frukost och sedan tagit oss till en stor Emmaus-second hand. Där gick vi runt i timmar och jag hittade både en perfekt kofta och perfekta ljusstakar.

Så har vi bakat lussekatter. Linda är en av de mest julgalna jag känner så hon fick mig att börja julen extra tidigt i år. Lussekatter är kanske julens näst bästa grej efter julgran om jag tänker efter (och då räknar jag Jesu födelse till en klass för sig).

Sen tog vi med oss bullarna, skumtomtar och pepparkakor upp på Lindas rum och såg filmen extremt högt och otroligt nära. Tyckte om den jättemycket! Fint filmad, bra skådespeleri och finurliga karaktärer.

2013-11-08

jag ska älska dig tills jorden gått under

När jag lade upp instagram-inlägget igår kom jag på att jag ju fortfarande inte visat bilderna från Sara och Andrés bröllop! Så här kommer de, två och en halv månad för sent bara.

Jag och Ylvade passade på att foto oss i min favorit-fotogrej på väg till kyrkan.

Sen satte vi oss för att vänta på brudparet. Mitt hjärta dunkade så mycket innan de gick in i kyrkan. Speciellt att se sin ungdomsvän gifta sig!

Rebecka hade fått i uppgift att fota alla gästerna till gästboken, men hennes kamera var sönder! Så hon fick låna min.

Josse, Annie och jag hade gjort plakat som vi skulle hålla upp när brudparet kom.

Sen följde en rolig festkväll med middag, tal och spex. Vi i dansgruppen JOJ dansade ett medely av danser från alla år som dansgrupp. Iklädda tröjorna vi hade när vi var små i stolek 110, 120 och 140.

(För fler bröllopsbilder kolla in Saras blogg)