varenda tår, varenda skratt, varenda dröm ska vi ha fatt

Hej blogg! Jag funderar på dig mycket, på din existens. Igår när jag skulle sova tänkte jag att den mest intressanta bloggen är en blogg där man kommer innanför skalen på någon. In till det där mjuka, som gör så ont om man trampar på. Den egentliga anledningen till att vi bygger våra fasader.  Och jag tänkte, okej skriv om allt då, om allt Marlene.
   Men, det känns lite som att sälja sin själ. Sälja den för kommentarer, falsk kärlek och lite bekräftese.
   Om jag ens får det. Tänk om jag skriver och skriver om allt, allt det mjuka, svaga och du inte bryr dig. Inte vill se världen genom mina ögon. Tänker du finns, och?
   Ja, dessa och. Jag kommer ihåg en tid ganska många år sen då de var vanliga. Då min bästa vän var Moa och en gång när jag berättat något, något iallafall jag tyckte hade lite värde sa hon bara "och?". Det gjorde ont. Likgiltighet gör ondare än hat. Man är hellre hatad än inte ens värd att ödsla tid på. Faktiskt.