Uppsala

I helgen har jag varit i Uppsala för att hälsa på min kära Emelie och gå på konferens. Jag åkte på fredagen. Egentligen skulle jag ha några timmar i Stockholm för att gå på stan och träffa Mirjam men tåget blev försenat över fyra timmar (!) så jag gick åka direkt till Uppsala. Kom bara tio minuter sent till konferensen jag skulle på vilket ju var bra med tanke på omständigheterna. Det var en konferens med tema Sydamerika vilket passade mig bra eftersom jag ju ska dit i april. Olika personer som startat upp arbeten i Sydamerika var där och pratade och jag blev mer och mer peppad inför resan. 

När konferensen var slut på lördageftermiddagen gick jag och Emelie på stan. När vi blev hungriga åt vi toasts på ett av Uppsalas alla mysiga caféer. 

Sen gick vi en iskall promenad genom staden innan vi åkte hem till Emelie. Trots att vi var trötta blev det ändå att vi låg uppe halva natten och pratade. Men Emelie-timmar är ju så mycket värdefullare än sömn-timmar så det gjorde inget.

På söndagen bakade vi scones till frukost och åkte sedan in till stan igen. Gick i affärer och spanande i den stora Domkyrkan.

 Till lunch åt jag värdens godaste tomatsoppa på ett annat café.

Sen kramade jag och Emelie hejdå och tågen tog mig hem till Lund igen, utan några komplikationer alls som tur var.

Så bra helg, saknar henne redan!

november 2012

November inleddes på bästa vis med fest i kyrkan med Vilda Västern-tema

Dagen efter var jag, Sara, Olivia, Emelie, Emilia, vår nyfunna vän Linnéa från danskursen och hennes pojkvän Martin och kollade på dansföreställningen unearth på Malmö Opera. Sedan gick några av oss ut och åt på Vapiano. Kanske novembers trevligaste kväll?

"Mörkret smyger sig på. Och precis som jag för någon vecka sedan tänkte brukar hösten verkligen vara såhär vacker, så här otroligt vackert att det nästan gör ont? tänker jag nu brukar det bli såhär mörkt, sätta sig så i kroppen så det enda man vill är sova, sova? Som om jag glömt hur höst är. Hur det först är färgsprakande vackert och sen mynnar ut i brunhet, regn, gäspar och seghet.

Jag vandrar mina gator med sönderlyssnad musik i öronen och regn mot baskern. Jag är trött på min musik, byter låt och byter låt utan att hitta någon som riktigt känns. Är trött på mina kläder också och har sådana där tjejiga kläd-problem med iiinget att ta på mig varje morgon. Har aldrig varit så innan.

Men jag mår bra ändå. Ser romantiken i det ibland. I att sitta i soffan och dricka te, krama sönder syster och just vandra mina gator i bruna favoritkängor och regn mot den luddiga, grå baskern."


Sen kom den efterlängtade helgen med Götabro-återträff i Stockholm. Vi curlade, lagade tacos och tyckte så väldigt mycket om varandra.

Kan inte säga annat än att november-helgerna var riktigt fina! Novembers sista helg hade jag nämligen en riktig drömlördag. Fika med Johanna, brunch med bönegruppen och middag med familjevänner på kvällen.

Och sen var den Novembern slut!

förhoppningar och regnbågar

Hej, Det var så längesen jag bloggade om nu. Inte om vad som hände då, eller det som ska hända sen. Har därför inte känt mig riktigt närvarande här.

Här ligger jag i sängen med påslakan och örngott i alla möjliga färger och mönster och borde egentligen sova nu. Har blivit alldeles för mogen för att ligga uppe såhär sent på nätterna! Eller något.

Jag mår bra. Just nu är en period då jag mår bra. Det har snöat igen vilket fick vintertillvaron att växla från outhärdlig till högst uthärdlig. Klarblå himmel, minusgrader, sol, snö-knaster under bruna kängor. Jag läser igen, har helt fastnat i innan floden tar oss som jag fick av Louise i julklapp. Mycket beror nog mitt välmående på att jag har en plan för de närmaste åren. Även om det kanske inte alls blir så, så vet jag ju i alla fall hur jag vill att det ska bli just nu. Det är så skönt och lugnande. Och så har jag ju även världens finaste dagisbarn som vinner mitt hjärta mer och mer för var dag.

oktober 2012

"Jag lever för de fina ögonblicken den här hösten. När inte alls känns riktigt bra och frid rakt igenom får jag leva för det som gör mig glad. Dagisbarnen, höstluften och höstfärgerna som slår mig starkare än någonsin, träffa vänner, äta god mat, lyssna på musik på bussen, läsa Bibeln. Förstår ni? Känner ni också så att ibland är livet i balans, man har frid, är oslagbar och det krävs bra mycket motgång för att man verkligen ska bli ledsen. Man kan känna att okej jag har mensvärk, missade bussen och någon mer valfri irriterande grej, men livet i grunden är ändå bra. Det är bästa känslan. Så var det hela tiden i Indien. Nu är grunden inte lika stadig. Minsta svajning kan få mig att känna mig övergiven, tom, vilja gråta, samtidigt som jag i nästa stund mår riktigt bra. Men man lär sig ju något av allt, och kanske extra mycket av de perioder när man är lite trasig och vilsen."

Oktobers första helg åkte jag till Stockholm för att träffa min allra bästa Emelie. Vi shoppade jeans, masserade varandra och pratade ikapp över stora temuggar.

Helgen efter var det församlingsdag med cupcake-bak och annat viktigt.

Sen hittade jag ett väldigt bra brödrecept och bakade det varje dag i en vecka med olika saker i.

En fika med nyförlovade Sara lyste upp i oktober-tristessen.

Likaså när jag och syster min var ute på den klassiska daten, middag och bio

Och fika och promenad med fina Rebecka. 

Men bäst i oktober var nog ändå när Linda kom och hälsade på mig sista oktober-helgen. Vi kastade löv och gick på upptäcktsfärd.

september 2012

"Hej. Det är september nu. Senaste dagarna har varit sådär som sommardagar inte är. De har varit vardag, utan guldkant. Eller något som glimmar har väl alla dagar egentligen. Som det svala, höstdoftande luften, att höra Linas röst i telefonen eller små, mosiga barn på förskolan.

Men ändå.

En grå massa. En ledsenhet utan grund. Inget man kan bli tröstad för för man vet ju inte vad det är. Det bara känns lite trött, lite konstigt. Eller likgiltigt. Att knappt känna något och inte ens vet om man själv mår bra eller dåligt. Bara göra det man borde för att känna sig funktionell. Fylla tiden för att slippa tänka. Eller läsa Shantaram i timmar.

Men kanske måste det få vara så ibland. Kanske kan man se skönheten även i detta när man tvingat sig själv att skriva dagbok för att man behöver och sen dricker te med mycket honung i sin bästa roskopp. I ett stilla rum, jordglobslampan tänd, tangentbordsknatter, regnsmatter och den där septemberluften som strömmar in genom fönsterglipan.

Imorgon åker jag som ledare på ett ungdomsläger med kyrkan. Lovsjunger, leker, kramas och är.
Blir fint."


Med inspiration från Astrid tryckte jag tidningspapper på mina naglar.

Och sen blev det mer tidningar. Gamla Allers-tidningar från 1965 fick fylla min vägg!

En dag var det bästa möjliga sensommar/höstväder och jag och Annie gick på fotopromenad.
"Vet inte, men har inte kunnat tänka på mycket annat i veckan än att Elin och Pontus ska hälsa på. Känns så speciellt att två av de som jag var med mina tre Indienmånader ska komma hit till min hemma-värld. Att jag ska få be med dem om kvällarna, krama dem, internskämta och bara vara igen. Påminna mig om att den var på riktigt, den där resan, även om det slutat kännas så."

augusti 2012

Augusti började såhär :
"Kära vänner. Är trött och vill väl mest sova. Men tänkte att det är på sin plats att skriva lite nu ändå. Jag sitter i soffan på mitt rum med vidöppna fönster för att vädra ut den kvava värmen som slog emot mig när jag kom in här. Nu börjar det bli svalt och dofta sommarluft.

Imorgon och jag och familjen ut på en liten tripp. Först ska vi allihopa till min moster och morbror och bo där några dagar. Sen åker jag och Annie till Frizon och mamma och pappa till Tallin. Efteråt ses vi igen och åker tillsammans till en stuga i Tibro som ligger vid en sjö och bor där en vecka."
"Frizon var så bra! Som att dansa till tre varje natt och sen kanske ta en fika också. Sitta vid träborden på Café Sion och prata från hjärtat. Eller all lovsång, att få vara så nära han som skapat mig och känner alla mina vrår. Som att vakna varje morgon, ligga kvar en stund och hålla systers hand. Smaken av nacho-tallrik och trocadero. Tröttheten som uppstår efter för många nätter med för få sovtimmar i ett tält. Men ändå skratta vidare, kramas vidare, lovsjunga vidare."

När vi kom hem hade augustis standardhöjdpunkt Malmöfestivalen satt igång. Jag var där en gång med Emelie och en gång med Annie.

Så fikade jag en massa hembakt fika och var med värdefulla vänner.

Och sen var augusti slut för det här året!