"Jag lever för de fina ögonblicken den här hösten. När inte alls känns riktigt bra och frid rakt igenom får jag leva för det som gör mig glad. Dagisbarnen, höstluften och höstfärgerna som slår mig starkare än någonsin, träffa vänner, äta god mat, lyssna på musik på bussen, läsa Bibeln. Förstår ni? Känner ni också så att ibland är livet i balans, man har frid, är oslagbar och det krävs bra mycket motgång för att man verkligen ska bli ledsen. Man kan känna att okej jag har mensvärk, missade bussen och någon mer valfri irriterande grej, men livet i grunden är ändå bra. Det är bästa känslan. Så var det hela tiden i Indien. Nu är grunden inte lika stadig. Minsta svajning kan få mig att känna mig övergiven, tom, vilja gråta, samtidigt som jag i nästa stund mår riktigt bra. Men man lär sig ju något av allt, och kanske extra mycket av de perioder när man är lite trasig och vilsen."
Oktobers första helg åkte jag till Stockholm för att träffa min allra bästa Emelie. Vi shoppade jeans, masserade varandra och pratade ikapp över stora temuggar.
Helgen efter var det församlingsdag med cupcake-bak och annat viktigt.
Sen hittade jag ett väldigt bra brödrecept och bakade det varje dag i en vecka med olika saker i.
En fika med nyförlovade Sara lyste upp i oktober-tristessen.
Likaså när jag och syster min var ute på den klassiska daten, middag och bio
Och fika och promenad med fina Rebecka.
Men bäst i oktober var nog ändå när Linda kom och hälsade på mig sista oktober-helgen. Vi kastade löv och gick på upptäcktsfärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar