april 2012

Min april-bloggning bestod av sex stycken Indien-inlägg. Visar er ett litet utdrag från varje.

4 april
Vi åkte i tre överfulla jeepar fulla med barn till hindu-familjer som skrik-sjöng "Jesus is the winnerman, winnerman, winnerman! Satan is the looserman.." och "Jesus has the superpower. Super, super, super, super, superpower" och annat Amar och Alok lärt dem. (Senare fick vi även veta att man ibland hör barnen springa runt i de hindiustiska templen som finns överallt och sjunga de sångerna. Fint på något vis.) Efter en timme på slingriga vägar stannade vi för kiss och-spypaus. En halvtimme senare var vi framme vid en borg som barnen glatt sprang runt i. Sen åkte vi med ett litet tåg för att kolla på omgivningarna och så innan vi trötta slingrade oss hem med jeeparna uppför berget.





8 april
Den här veckan har både Elins bror Kalle och vår lärare Eva varit här. Vi har dragit ut dem på en massa äventyr! I måndags gick vi nämligen till Triund, en utsiktspunk som ligger på ungefär tre tusen meters höjd. Vår by ligger på två tusen meters höjd så det var en dagsvandring fram och tillbaka.
Idag har vi provat på paragliding. Och ja, jag överlevde. Var inte alls läskigt faktiskt, och då är jag ändå inte hur cool som helst. Bara lagom cool. Hade till och med velat ha lite mer kittel i magen än vad det var. 



15 april
I onsdags åt vi lunch hos Pasang, pastor i den Nepalesiska kyrkan. Efteråt tänkte vi åka till slummen, men på vägen dit stannade vi en stund på en marknad. Åkte världens snabbaste pariserhjul och så. Några familjer från slummen kom dit, uppklädda, glada och fina. Så vi stannade kvar och gick på marknad med dem också. Blev bjudna på äckligast bambujuicen i stora glas. Men åh, så fint att de bjöd! Vi bjöd barnen på att åka karusell, kramades hejdå och åkte sedan hem. Fin dag!

22 april

Den här veckan har varit lite annorlunda. Vi har varit och besökt olika byar med en man som heter Anil. Han brukar gå runt i olika små byar som inte har fått höra om Jesus än och berätta. I måndags mötte vi upp honom och tog en taxi tillsammans i över tre timmar till byarna vi skulle besöka. När vi kom fram hittade Anil genast en familj vi kunde bo oss. Efter att ha blivit bjudna på mat lade vi oss på golvet i våra sovsäckar med stenhårda kuddar och en TV som aldrig riktigt stängdes av, i alla fall inte innan jag somnade.

Trots allt sov jag hur bra som helst och vaknade nästa morgon av att en mugg med chai sträcktes fram mot mig innan klockan ens var sju. Iniden alltså! ...

..samma vecka gästbloggade Pontus.
 
Någon har nog någonstans i världen någon gång sagt att: "Det är inte varje dag man åker till Indien." Det kanske kan stämma men åtminstone så är jag i Indien varje dag i ca 83 dagar. Bland annat med flickan som lärt mig stå halvt om halvt på huvudet, som är en av de som förstår det interna med meningen "låt mig vara kvinna", som fått mig att börja använda "¿Por qué?" som ett uttryck så fort något känns oklart i min tillvaro och som förståeligt nog antagligen gör det bästa chai-teet av oss fyra.

29 april
Den här veckan har vi börjat med en ny grej: att undervisa engelska för barn mellan åtta och nio år på en skola i byn. Först när det blev bestämt kändes det lite jobbigt att börja med något nytt precis i slutet, men nu är jag glad över beslutet. Så fint vara med barnen och roligt och utvecklande att testa på att vara lärare. 
Vi har bland även upptäckt ett nytt område i McLeodganj : Bhagsu. Det är hippiernas högkvarter som vimlar av dreads, egenrullade cigaretter med jag vill inte veta vad för innehåll och haremsbyxor. Dessutom har de en speciell kaka som kallas Bhagsu Cake och är en av de godaste kakorna jag ätit.

Om en vecka har vi åkt ifrån Dharamsala och är i Taj Mahal! Galet! Vi har alltså bara en endaste vecka kvar innan semesterveckan. Känns sorligt och konstigt men ändå på något sätt som rätt tid att lämna, så som det alltid känns när man ställt in sig på någonting mentalt.