Vad ska jag göra med min ilska?

Man blir så arg ibland här på Götabro. Eller jag blir det i alla fall. Så fruktansvärt arg. Idag är jag lite extra arg. Vi har haft besök av två fängelsepräster som jobbar på Kumlaanstaltet som ju bara ligger en mil från min skola. Så idag är jag arg på Kriminalvården. Eller kriminal"vården". Att kalla det vård är ju egentligen ett skämt. Bara 25% av de som vill ha vård i Sveriges fängelser idag har chans att få det, mer finns det inte resurser till. Förvaring hade varit ett bättre ord.

I Sveriges 52 fängelser sitter idag ungefär 5500 personer. Av dem är cirka 300 kvinnor och 160 livstidsdömda. Mer än hälften av alla som sitter inne idag kommer att få återfall. Återfallsbenägenheten ökar markant ju fler gånger man suttit inne. Det finns inga undersökningar som visar på att hårdare, längre straff botar brottslingar. Tvärtom, allt pekar på att den som får mest vård klarar sig bäst. Ändå är det inte den politiken som drivs.

Att det är så mysig miljö på fängelserna och att kriminella därför vill dit är också lite av en myt. Här är några exempel:

* Inne på Kumlaanstaltet finns ett "fängelse i fängelset". En extra säker avdelning för de farligaste. Den enda möjligheten man har att komma ut i luften är en liten asfaltsyta med så mycket galler över att man vid snö inte ser någonting och vid klar himmel kan se solen sila ner lite grand.
* Det finns isoleringsceller där man kan få sitta 23 timmar om dygnet i upp till två år! Hur konstigt mår man inte av det? Vad hände med att man behöver mänsklig kontakt och samtal för att bli frisk?
* Om man är självmordsbenägen hamnar man i en cell med endast en inplastad madrass och en pissoar. Naken för att man inte ska kunna hänga sig i sina egna kläder. Och av det får man ju livslusten tillbaka?
* När som helst kan personalen be att få urinprov. Du får då naken gå in i ett inkaklat rum och kissa i en mugg framför både manlig och kvinnlig personal.
* Din cell låses 19.45 varje kväll. Behöver du sedan gå på toaletten får du göra det i handfatet.

Och även om man tycker att de som sitter i fängelse är hemska människor som borde behandlas ännu värre än såhär så skulle vi tjäna på en förändring rent ekonomiskt också. Varje intagen på Kumlaanstaltet kostar samhället ungefär 2700 kr/dygn. Om man skulle satsa ordentligt på att bygga upp ett bättre system, på behandlingsprogram för alla inom fängelsets murar skulle vi tjäna in miljarder i det långa loppet. Idag får mer än hälften återfall. Det måste gå att göra bättre! Jag blir så arg på att man bara ser kortsiktiga lösningar, det pumpas in pengar men det byggs inte upp någonting hållbart.

Men, vad ska jag göra med min ilska? Vad kan jag förändra? Jag frågade en av fängelseprästerna. Hon sade att jag borde bli politiker. Är det så: antingen blir man politiker eller så har man ingenting att säga till om? Bara en röst vart fjärde år där det kanske inte ens finns något vettigt alternativ. Kanske någon arg insändare i en tidning. Ett inlägg på en blogg någonstans i cyberspace. Vad betyder demokrati? Vad i all världen ska folket göra för att bestämma över sitt land? Vad i all världen kan jag göra?

Jag vet, det kostar på att göra revolution. Jag vet, det finns inga paketlösningar. Man måste jobba för något med allt man har, minst, om det ska ske någon slags förändring. Men om man bara tycker det är fel? Om man inte vill, inte kan, inte orkar lägga hela sitt liv på en fråga; hur gör man då?

Jag har i alla fall mailat svenska kyrkan i Malmö. Så förhoppningsvis kan jag komma med i någon besöksgrupp på ett fängelse till sommaren eller hösten. Få lite mer insyn. Få finnas där, lyssna och se. Och kanske blir det någon arg insändare också. Men om det blir en politiker av mig skulle jag bli högst förvånad.

Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på de som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp, skrev Paulus i Bibeln (Heb 13:3) för två tusen år sedan


Hans eget fel det kan man aldrig ändra på. För brott är brott det kan man aldrig ändra på. Och paragrafer kan man aldrig ändra på. Men pojken har drömmar, det kan man ändra på, skrev Winnerbäck i balladen om konsekvenser 1997


Och det här skriver jag idag.

Jag hoppas vi går mot en ljusare framtid. 

ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry

Visst är de här bilderna magiska. Tagna med mitt close up filter +10 på promenaden med Ylva i lördags. 

Idag är det måndag. Jag har en kungligt blå klänning och kungligt blå örhängen på mig. De säger i alla fall till mig att jag ser kunglig ut. Mittbena eftersom några i klassen drog igång "håriga veckan" här på skolan med en speciell frisyr man ska ha varje dag. Flummigt, men bra. Och har jag mina kungliga kammar i håret funkar mittbena på mig även om håret fluffar upp sig mer på den sidan där min snedlugg brukar befinna sig.

Jag har sovit tio timmar inatt så känner mig perfekt utvilad. Bra start på näst sista veckan innan Indien. På torsdag kommer dessutom Emelie hit. Inte helt fel! Vi har inte hunnit ses ordentligt sedan hon var här på Götabro sist, ungefär. 

Nej, dags att koncentrera sig på lektionen!

ha en fin dag

sjung min själ

Sitter på Linas och Hannas rum. Äter popcorn med dem och lyssnar på Lalehs nya skiva "sjung". Mysigt och bra.

Ylva har som sagt varit här i helgen. I lördags sov vi länge, åt en god frukost (nybakat bröd, avocado, apelsin..) och gick sen ut på en lång promenad. Det tog hela tre timmar att gå åtta kilometer. För vi gick sakta, fotade, stannade en stund i solen ibland. Helt fantastiskt väder: iskallt, tyst och soligt. Och så skönt att bara få vara med min fina Ylva igen! Resten av lördagen ägnades åt brödbakande, carcasone-spelande och filmtittande.

Idag har vi varit på gudstjänst och sen lagat världens godaste kyckling med ingefärs-och apelsinmarinad. Ingefära är min nya grej sen vi köpte när jag skulle laga piroger. Speciell men god smak.

Nej, ska nog sova snart. Är trött efter ännu en bra helg.

Ylva

En lite halvtöntig bild på mig och Ylva när jag var och hälsade på henne i Borås. Nu är det hon som kommer till mig. Om två timmar och fyra minuter ungefär. Det blir bra vill jag lova!

Idag har jag predikat för första gången i mitt liv. Att alla i klassen var tvungna att göra det gjorde det dock lite enklare. Jag pratade om "att älska Gud mer är mat, mer än sitt hus". Kändes bättre när jag övade innan, men ändå okej. Kul att testa på.


Trevlig helg på er!

ps 23:1-4

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.

you make beatiful things out of dust

Så här såg jag ut i min trädgård 2009.

Just nu är inspirationen på noll. Så ska nog inte säga så mycket mer.

Men ni får ha en fin kväll vänner.

jag är Lucy in the sky, jag är högt över molnen

Idag känner jag mig extra tjusig. Med läppstift och kammar i håret. Kjol från Monki, linne från H&M och kavaj köpt second hand i Berlin. Och så kaffe och mörk choklad med mintsmak på det.

Jag gick en promenad i morse. Bland de frostiga träden med musik i öronen.

Nu har vi lektion och ser vi på Svinalängorna som jag redan sett på bio i början av året. Men den är absolut värd att se igen! Så jobbig, viktig och vacker. Och med en massa härlig skånska som får mig att le för mig själv.

tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart

Idag har vi som går sociala profilen varit lediga med en enda uppgift : att skriva en tiominuters-predikan. Ångest. Till en början i alla fall, men jag kom igång ordentligt efter ett tag. Från att tänka att jag aldrig skulle komma upp i tio minuter blev plötsligt problemet att jag ville prata minst en halvtimme. Men efter att ha kört igenom det några gånger landade jag till slut på nio och en halv minut. Ämnet känns riktigt bra också. Så nu är jag supertaggad att få predika för klassen på onsdag!

Nu på kvällen har min bönegrupp varit hemma hos vår handledare av lärarna, Lina. Ätit godaste tomatsoppan och pratat i hennes fina lägenhet. Bra kväll! Men oj vad det ska bli skönt att få sova nu.


godnatt

psalm i januari

Har precis varit ute på en liten promenad i den kalla, klara luften. Snackat med Gud, tänkt, lyssnat på musik, lyssnat på tystnad.

Idag var vi fem Götabro-elever och två lärare som åkte till Lisas församling i Hampetorp för att hålla i en gudstjänst. Den blev väldigt äkta, peppande och bra. Dansen gick också fint och vi fick mycket uppskattning samt fika på blommigt, skirt porslin efteråt.

Nu sitter jag i sängen, nerkyld efter promenaden. Snart ska jag och Johanna laga baconsås med antingen pasta eller ris till. Vi har inte riktigt bestämt oss än.

Hoppas ni haft en fin helg!

Det har jag.

hälsa skönheten i norr

Har haft en härlig dag med syskonen Hultegård idag! Simon och Johanna. Vi började dagen med godaste brunchen.

 Sen tog vi oss in till Örebro och gick en stund på en marknad som var där.

Precis innan klockan blev fyra och Jensen luncherbjudande går ut gick vi dit. Den här portionen för bara 49 kronor är inte helt fel liksom.

Vi satt länge i värmen och åt och pratade. Klockan sex gick vi bort till Pingstkyrkan för att lyssna på Simon Ådahl. Väldigt inspirerande och bra!

Nu sitter jag i sängen och är trött. Kanske ska sova snart, trots att det är tråkigt tidigt. Men ska upp tidigt imorgon för att dansa på en gudstjänst. Ska nog gå ned till de andra en stund först i alla fall.

puss!

ständigt hoppas jag på dig

Jag har så gärna velat skriva ett inlägg om min tro. Varför jag tror och vem jag tror på. Men det är svårt. Svårt att sätta ord på, även om det är det allra viktigaste i mitt liv. Det enda som betyder något på riktigt.

Jag tror att det finns en Gud. En Gud som är god, som är kärlek i ren, koncentrerad form. En Gud som skapat den här jorden, som skapat dig och mig. Som älskar dig och vill vara med dig.

"Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand." Ps 139:3-5

I begynnelsen kunde Gud ha en relation med oss människor utan att något stod i vägen. Men så kom synden in i världen. Allt det onda, det mörka som Gud inte kan ha kontakt med.

Då skickade Gud sin ende son Jesus till jorden för att laga det brustna. Som till hundra procent Gud själv och till hundra procent människa föddes han röd och gråtande ur en fjortonårig flicka i ett stall i Betlehem. Levde och gjorde fantastiska saker. Botade sjuka, såg de som ingen annan såg, visade kärlek i handling dygnet runt. Dog fastspikad på ett kors för att hela vår relation med Gud. Uppstod igen, visade sig för sina lärjungar och åkte sedan tillbaka till himlen. Med löfte om att komma åter.

"Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder" 1  Joh 4:9-10

Det har gått två tusen år sedan dess, men det han gjorde här på jorden fortsätter att fascinera både de som tror och inte tror att han var Guds son.

Jag tror att Bibelns ord är sanna. Jag har inga bevis. Det är därför det kallas tro. Och ibland tror jag så mycket så hela jag bubblar över. Ibland stilla hoppas jag, du måste finnas, du måste. Jag kan tänka : "jag måste vara galen!", men i andra stunder förstå att ingenting annat skulle vara mer logisk egentligen.

Jag tror att det finns mer än det vi kan se och ta på. Jag har hört små, små viskningar i mitt hjärta. Fått svar på böner som visst skulle kunna vara otroliga sammanträffanden, men jag tror det är mer. En känsla av att någon är nära, bär och älskar mig. Jag är aldrig ensam, mitt allra innersta är fyllt av Gud.

Jag har aldrig känt mig så lycklig på djupet som med Jesus. Aldrig fått en sådan frid. När jag varit långt borta och kommer tillbaka, slänger mig i Jesu armar, är det som att komma hem. Inget ord talat till mig så direkt och läkt mig så som Bibelns ord.

"Många säger: "Vem kan ge oss lycka?" Herre, låt ditt ansikte lysa över oss. Av dig har jag fått en större glädje än de som fått korn och vin i mängd."
Ps 4:7

Jag är uppvuxen i en kristen familj. Min mamma har varit kristen hela livet och min pappa sedan 25-årsåldern. De har tagit med mig till kyrkan, men aldrig tvingat mig, och jag har fått växa in i min tro. Från en självklar barnatro, genom tonårs-tvivel och brinnande tonårs-övertygelse till vad den är idag.

Jag har beslutat att följa Jesus. Även när inte Gud känns nära, så vet jag att han är det. Jag bygger mitt liv på hans löften. Men jag är inte färdig. Aldrig kommer jag fatta höjden, djupen och bredden av Gud. Det övergår mitt förstånd. Jag får lära mig mer varje dag.

Jag tror att Jesus älskar dig och vill vara med dig också.

Tänk om det är sant.

"Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas"
Luk 11:9-10

and I told you to be patient, and I told you to be fine, and I told you to be balanced, and I told you to be kind

Hej.

Idag är det fredag, igen. Praktiken närmar sig känner jag! Bara tre veckor kvar.

Jag har rosettskjorta på mig, mintgröna naglar och fortfarande träningsvärk. Tränade på gym för första gången i mitt liv i tisdags. Körde bänkpress med Maria och klassens militär, André. Sedan dess har mina muskler känts alldeles mosade. Idag ska jag i alla fall iväg och simma. Hoppas att simning och bastning ska mjuka upp mig och göra det bättre.

I helgen kommer Simon, Johannas bror som jag träffade i Australien, hit. Blir kul! Och på söndag ska jag och Maria dansa "Vid min viljas bro" på en gudstjänst. Blir bra det.

Frid

mintgrönt

Har gått med samma mörkröda nagellack sedan julafton nu. Ganska avskavt med med andra ord. Idag slog jag äntligen till och målade om dem. Det blev en vårig färg trots snön under fötterna. Ett nagellack jag fick på min födelsedagsfest förra året. Hello Kitty är fina grejer det!

genom en iphone

Japp, vi tar det igen! Senaste tidens Instagram-bilder.

 Midnattsmässa / Julgran

 Äta Ben&Jerry och läsa lyckan är en sällsam fågel till frukost

 Förra helgens standardfrukost, då jag och Hanna köpt 6 burkar keso / Mys

 Promenad

 Klotter i Elins nacke / Seattlers! Och jag vann.

 Jag och Johanna pimpade kylskåpet / Att överleva en seg skoldag

 Aqvarium och jag hemma hos Lina

Promenad idag efter skolan. Att få skingra tankarna och bara vara tyst i den kalla luften.

Andra höjdpunkter har varit att spela Winnerbäck med Johanna och att bli kramad och uppmuntrad av Linda på kvällsmötet. Men allt är faktiskt ganska bra just nu. Som om världen skimrar lite extra och inte vill sluta.

du får om du vill, det blir trångt för min soffa är smal, men den rymmer en dans

Godmorgon kompisar.

Sitter på lektionen och bloggar. Inte okej kanske. Men ändå. Vi pratar om böcker vi ska ha med oss på praktiken och så.

Det har snöat på Götabo igen. Jag var ute på på personliga andakten i den iskalla vinden. Med små, små snöflingor som singlade ner.

Idag kan nog bli en bra dag.

som att ropa ropa hej för tidigt, som att vissla i vinjetten

Idag var vi bara fem stycken av oss i bönegruppen här så vi bestämde oss för att inte bara sitta på skolan under bönegruppstiden. Vi åkte in till Café Java i Örebro. Fikade och pratade om den inspirerande boken "präst för de som inte går i kyrkan" som Elina läst. Bästa bönegruppsgången någonsin ungefär!

---------------------------------------------------------------------------
Nu sitter jag i sängen. Lovisa kommer inte hit förrän imorgon ikväll så jag är ensam. Lite trött i huvudet, men fortfarande glad. Är så glad just nu. Skriver överpeppade bloginlägg om Vimmerbyhelgen och bönegruppsfika. Bara ler och är och vet att jag är bra. Så är det ibland. Och då får man njuta av det. Det går bra nu, liksom.