2013-06-28

we are just two lost souls swimming in a fish bowl year after year


Vi är i Cusco nu. En riktig idyllstad visade det sig vara. Klar luft, indianmarknader, strålade sol, mysiga hus, caféer, ingen som ropar gringas eller visslar och så allt omgivet av berg. Ett perfekt ställe att få vila ut på efter Chulucanas.

Imorgon börjar vår djungel-tur. Vi ska cykla, klättra, vandra och forsränna tre dagar och på fjärde dagen få se underverket Machu Picchu. Ett riktigt äventyr. 

2013-06-26

jag står och väntar på min skjuts men jag har glömt bort var jag ska, så jag flyter bara med och glider lika planlöst av mot en helt ny dag


Vissa dagar går och kommer. Som då när grannbarnen invaderade våra madrasser. Eller när vi spelade och sjöng på ett hembesök hos en handikappad kille. Eller den dagen när vi tog foton framför den gröna väggen tillsammans med Delfilia och Consuelo som vi brukar äta hos.

Idag är inte en sådan dag som bara kommit och gått. Idag är en dag som känts sådär som bara en början eller ett avslut gör. När man lägger märket till allt.

Vi hade med oss chokladbollar med svenska flaggor i till musikterapin på centret eftersom det var vår sista. Sista gången jag fick dra fingrarna över strängarna på gitarren som tjänat oss så bra. Rest med oss på bussar och i trånga mototaxis. Sjungit barnsånger på spanska med oss gång på gång på gång.

Huset är städat i varje hörn. Väskorna nästan packade. Vårt lilla mörkturkosa hus har blivit mindre vårt och mer anonymt under dagens gång. Inga foton på väggarna, inga kläder i garderoben.

Ikväll ska vi äta friterat bröd med ost med vår handledare Mayra på vårt favoritställe en sista gång. Imorgon är vi med på någon slags marsch genom stan för att fira Chulucanas dag, sen packar vi ihop det sista och åker. För att kanske aldrig komma tillbaka. För att kanske visst komma tillbaka.

2013-06-22

Sverigedrömmen


Vi har precis levt Sverigedrömmen på vårt tak, en dag i efterskott. Igår köpte vi blommor utanför kyrkogården, tydligen det enda stället man kan köpa blommor på här i Chulucanas, men solen hade i princip gått ned när vi kom hem. Så det fick bli idag istället, barfota i nybundna kransar och klänningar vi sytt upp i samma modell fast olika tyg. Glad midsommar Sverige!

På onsdag åker vi flyget vidare till södra Peru och Machu Picchu så vi har våra sista dagar här nu. Trötta efter många lite extra ansträngande dagar så som det blir när inte allt är som hemma, stressade över det vi måste hinna innan vi åker.

Men en morgon som denna när vi snurrar runt på taket översållade med blommor känns allt ändå bra fint. 

2013-06-15

skogen från något nära håll har jag väl sett, någon enstaka gång


Förra lördagen dansade jag min koreografi lär mig om på en gudstjänst inför peruaner som inte kunde ett ord svenska, vad jag vet. Så jag fick berätta för dem lite vad koreografin handlade om, och det kan jag ju göra för er med.

Jag gjorde koreografin våren 2011 som en present till Annies student. Dels runtrullandes i gräset i min soliga trädgård i hopp om att grannarna inte skulle titta in, dels i danssalen i kyrkan. Under samma vår hade jag lyssnat sönder Lalehs skiva Me and Simon, och särskilt fastnat för sista spåret lär mig om. Sen jag kommit hem efter två månader Australien julen året innan, hade jag känt mig aningens vilsen och ledsen. Laleh sjunger längtar jag längtar på tå längtar till allting som är gott, ta mig från allt hitte-på längtar till allting som består, lär mig om. Precis som jag ville, hitta det som var på riktigt, hitta rötterna.

Jag längtade efter Gud, som David när han skrev psalm 63

Gud, min Gud, din söker jag, 
min själ törstar efter dig, 
min kropp längtar efter dig, 
som ett kargt och uttorkat land

Alltså handlar koreografin om just detta, längtan det som är äkta, efter Gud.



2013-06-12

Cristo ama a los niños, pues los niños son de Él, no importa tu color solo quiere tu amor, Cristo ama a los niños igual

Så här ser det ut en vanlig tisdag eller torsdageftermiddag när jag och Stina har musikterapi på RBC. Natalia, Rafaela och Magna sitter på mattan och gör sjukgymnastik med stora och små barn när jag och Stina slår oss ned med mer eller mindre stämd gitarr plus spanska sånger i ett häfte. Ibland sjunger vi bara för att lugna de som får sjukgymnastik, men i bästa och roligaste fall kommer det några barn som vill sjunga och göra rörelser med oss. Både barn som är handikappade själva och deras syskon. 
Efter en timme eller två när halsarna värker och vi är riktigt trötta på sångutbudet går vi hem igen för att till exempel laga omelett med tomat-rödlök-avokado-sallad. 

2013-06-09

Och så blir det onsdagseftermiddag


Fin fantastiska, duktiga syster har för andra gången fått en text publicerad i tidningen IKON. Tyvärr ska tidningen lägga ner nu, vilket är ungefär sorgligast i världen, så mer blir det inte! Eftersom jag inte är hemma har jag inte sett det i tidningsform än, men man kan läsa på internet också : här. Och det måste ni ju bara göra!

2013-06-08

utan poesi finns ingen stad


Jag är pigg trots att det gått fyra minuter över midnatt. Så brukar det inte vara, allt är liksom extra tröttande med att vara här, språket och intrycken, så jag brukar somna tidigt med tung, mosig hjärna. Men ikväll känns hjärnan inte så.

Stina sover i rummet bredvid, över vår vägg som inte går ändå upp till taket hör jag grannarnas svaga mummel och prassel. Ibland smäller det till av ett fyrverkeri, som varje natt. Fy vad de älskar att fira, peruanerna!

Smatter mot tangenterna, kylskåpssurr.

Sitter här och är nervös att grannarna ska stänga av internet snart, de har routern hos sig och gillar att stänga av den i tid och otid. I allmänhet gillar peruaner att stänga av saker, till exempel vattnet och internet.

Det är spännande det här med kulturer. Hur olika man kan tänka. Jag tror det är nyttigt att komma bort från sitt land och sina normer ibland för att se att det kan vara på ett annat sätt. Alla är inte ateister, alla bryr sig inte om ursäkta sig när de kommit en timme för sent, alla har inte routern påslagen dygnet runt.

En annan skillnad är synen på vad som är hälsosamt och inte. Så fort man har lite ont i halsen här tror de att det är superskadligt att få i sig någonting kallt. Hace mucho daño, som de säger med våg över n:et. När vi berättar att vi i Sverige äter glass när vi har ont i halsen tror de knappt att vi menar allvar. Så fort de känner några sjukdomssymptom går de dessutom till apoteket och köper någon medicin. Jag tänker att deras kroppar knappt kan bygga upp något naturligt immunförsvar. När vi känner oss förkylda och bara vill vila förstår de inte alls, varför vara sjuk när du kan bli frisk med pastillas? liksom.

Det mest typiska är väl ändå att man alltid tycker att man själv har rätt. Att man inte får fråga om någon är singel som andra fråga, visst ska ursäkta sig om man är en timme försenad och kan dricka vad som helst trots ont i halsen. Men det får mig i alla fall tänka igenom varför jag tycker just så och att det inte nödvändigtvis är en allmängiltig sanning bara för att jag och ungefär nio miljoner av jordens befolkning verkar övertygade. 

2013-06-05

Stina 22!

Wow, vilken dag alltså! Vaknade lite efter sex, pirrig i hela kroppen, trots att det ju inte var jag som fyllde år. Smög iväg till affären på hörnan för att handla och satte sedan igång med att så smidigt som möjligt i detta lyhörda hus hacka frukt, steka pannkakor och göra smeten till en kladdkaka som jag sedan gömde i ugnen. Klockan var nästan åtta när jag sjungandes slängde mig på Stinas numera tjugotvååriga kropp i sängen för att önska grattis. Hon fick godis som jag tagit med från Sverige och gömt bland mina kläder i över två månader nu. Sen blev det pannkaksfrukost med varm choklad på taket.
Eftersom solen sken från klarblå himmel tog vi på oss bikinis och låg på taket och lyssnade på podcasts hela förmiddagen. Stina skypade med sina föräldrar innan vi skulle äta lunch hos familjen Prados som vi brukar. 
På eftermiddagen hade vi musikterapi med barnen på centret. Sen var det dags för ett spännande moment: överaskningsfesten. Var så nervös för att råka avslöja något. Jag och Stina gick i alla fall till torget för att dricka läsk på en bänk i solen. Kvinnorna på handikappcentret hade fått extranyckeln hem till oss och var där och förberedde. När Mayra ringde mig och gav signal gick vi hemåt. Stina öppnade dörren med ett dramatiskt skrik = överraskning lyckad! Vi åt kyckling, potatis och sås som Magna lagat och min kladdkaka som de värmt i ugnen.
Nu pausar vi här på madrasserna efter att ha lekt med grannbarn och ballonger ute på gatan. Snart ska vi som vanligt upp på taket för att ligga på rygg och titta på stjärnhimlen.

Så fin dag. Ibland är det minst lika spännande när någon annan fyller år som en själv.

2013-06-03

hon kommer från främmande vidder där havet är land och land hav, där vindarna brusar och forsarna susar och skatorna ger sig av


Vår eftermiddag har bestått av vägdamm och rosaklädda barn och mammor. Vi har varit med vår handledare Mayra och hennes kompis Mirella i den lilla byn Tierras Duras för att ha undervisning för föräldrar om barnens rättigheter. Förutom att prata om rättigheterna bjöd vi på kaka och läsk och lekar innehållande ballonger.

Sen en skakig mototaxi-färd hemåt, då man gör allt för att bara känna vinden i håret och inte tänka på vad en krock i ett öppet fordon utan bälten skulle innebära, när man susar nedför backarna. Trötta och hungriga gick vi till restaurangen närmst vårt hus för att äta grillad kycklingfilé med potatis. Nu har vi landat här en stund, bland våra madrasser på golvet som fungerar som någon slags säng, men snart blir det mys på taket. Verkar vara stjärnhimmel ikväll.