2009-07-30

når jag till slutet är jag ännu hos dig

[En bild jag tog på Öland en gång, en text jag skrev på min bilddagbok]

Vet du vad jag tror? Jag tror att världen är som ett jättestort "lustiga huset". Fullt av en massa olika speglar. I vissa ser du större ut än vad du är, i andra mindre. Vissa gör dig nästa osynlig och någon annan målar dig i onaturligt skarpa färger. I någon spegel är du vackrast i världen och i någon liten, grå och obetydlig. Det är inte konstigt att du blir förvirrad och tänker vem är jag egentligen? Vilka speglar ljuger och vilka är sanna? Jag har iallafall tänkt så. 

Och vet du vad jag tror, jag tror att alla världens speglar ljuger. Mer eller mindre gör dem det.

Men. Jag tror dock att det finns en spegel. En som inte gör dig vackrare, men heller inte fulare än vad du är. En som inte förstorar eller förminskar. En som visar ditt sanna jag. En som känner dig bättre än vad du känner dig själv. En som bestämde hur du skulle vara innan du föddes. En som älskar dig mer än du någonsin kan förstå. Jag tror att det är Gud. Och om inte han finns känns allt i denna världen ganska meningslöst.



[Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger vet du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, vad jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. 

   Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp i himlen finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrådnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger : Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig blir natt, så är mörkret inte mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus. 

   Du skapade mig mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig allt igenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt.

   Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de fler än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.

Ps 139:1-18 ]

2009-07-29

smält mig till glöd

Jag har precis varit och lyssnat på Sofia Karlsson i Pildammsparken. Mysigt. Träffade Phu där! Dagen har väl varit bra, kört, pluggat körkortsteori och varit allmänt nervös inför uppkörningen och allt. En vecka kvar. Jag försöker tänka att det inte spelar någon roll hur det går, men ändå liksom ta det på allvar. Hum..

Godnatt.

2009-07-28

too many books, read me your favourite line

tjugosjunde juli.

07.00 Godmorgon Marly!

07.50 Körlektion

09.00 Frukostbuffé på Grand Hotel med mamma

10.30 Plugga körkortsteori på kyrkans tak.

12.30 Köpa en blommig secondhandkjol.

13.00 Körlektion.

14.00 Fika hemma hos Mattssons med nybakade bullar, en Pelle, en Ylvi, en Emelie och en Louise.

18.15 Bio, Ice Age 3. Haha, vi är coolast.

2009-07-25

flightless bird, american mouth

Igår. Jag var i staden med Mirjam, åt Ben&Jerrys, provade roliga glasögon i en liten Second Handbutik och hade det bra.

Ikväll kommer hon, och kanske några mer hit och kollar på film. det blir fint.

Just nu lyssnar på Iron&Wine och borde plugga mer körkortsteori. Suck! För det sistnämda alltså.

klockan åtta

Självklart! Hade hon tänkt senare på kvällen när hon tagit av sig armbandsuret och studerat visarna bakom glaset. Uret var av metall, någon finare sort antagligen. Den långa visaren var placerad på tolvan och den korta på åttan. Åttanollnoll, ja det hade stannat just då.

Kanske visade denna tanke mer av vem hon var än vad mycket annat skulle ha gjort. Hon var en sådan som tror att klockor kan stanna av en mängd fler anledningar än dem vi kan se och ta på. För visst fanns väl möjligheten att klockan inte alls varit åtta när hon sneglat ned på den det där avgörande ögonblicket av sitt liv. Den kanske egentligen hade varit åtta i en eller två evigheter. Stannat av någon sådan anledning som klockor brukar stanna av vid ett mindre markant tillfälle. Men det snuddade inte ens hennes tankar vid. Hon var inte sådan, Magdalena.

Magdalena var en sådan som, som man brukar kalla det, är i en annan värld, sin egen värld. Titt som tätt kunde hon säga saker utan sammanhang när hon råkat formulera något ur sina tankar, drömmar. Ja, man kunde nästan höra vinddraget när de susade genom hennes huvud. Ibland kunde människor som hade båda fötterna på jorden förälska sig i henne. Sådär som motpoler dras till varandra, du vet. Jack var en sådan. En robust, tystlåten men charmig man som rörde sig med en känsla av självklarhet. Någon att lita på, kunde man kanske tro.

Denna tidpunkt då i alla fall Magdalenas ur visat åtta var såklart inte en händelse som kommit flytande av sig själv, ur ingenstans. Det var kontentan av en rad händelser. En rad som började med att någon gud skapade jorden om man var Magdalena eller när Big Bang ägde rum om man var Jack. Men för att göra det lättare säger vi att det började för fem dagar sedan. Då när ögon mötte ögon, sådär klyschigt, en julikväll på en strand någonstans i norra Polen.

De var båda där för att komma underfund med saker och ting, zooma ut fokuset från sina små världar och liv. Magdalena även med en underliggande anledning som hon inte vågade erkänna för sig själv. Systern. Hon hade försvunnit i artonårsåldern när Magdalena varit nio år och det enda livstecknet var ett vykort från Polen två veckor senare. "Jag mår bra", hade det stått, undertecknat med hennes namn. Magdalena kunde handstilens alla kurvor.

Jack däremot var där för att hans fru lämnat honom. Det var hans eget fel, det visste han. Han hade slagit henne. Liksom för att krossa hennes skönhet som lyste honom i ögonen, stod honom upp i halsen. Han berättade det för Magdalena en gång, mest för att få se hennes reaktion. Det var det enda hon fick veta om honom egentligen, förutom hans namn. Hon hade inte sett rädd ut, mest förvånad, eller förbryllad kanske.

Det var dag två av hennes vistelse, en måndag, som abstrakt mötte konkret, magkänsla mötte förnuft, ljust mötte mörkt. Magdalena mötte Jack. Hon var det ljusa, hy som lättmjölk, hår som halmstrån. Doft som vita liljor tänkte han, dragen som han var, som minuspol till pluspol, vem som nu var vilken av polerna. Hans polska, grova drag var allt hennes mjukt nordiska inte var. Som huggen i sten, tänkte hon.

Det var Jack som gett henne klockan, sådana som Magdalena köper inte armbandsur. De förstår ganska tidigt i sina funderingar att tidsuppdelningar är ett idiotiskt mänskligt påhitt. Ändå tog hon emot den. Hon tog till och med för vana att titta på den ibland, även om de mest var för att glädja honom. Studerade de små metallbitarna bakom glaset som skulle få en att skynda hit och dit.

Jag stannar i fem dagar, sade hon på en engelska med flytande brittisk accent. Inte för att hon någonsin varit i England, hon bara tyckte det var vackrast så. De byggde något dessa dagar. Inte bygga som i Jacks mening utan som Magdalena visste att man kunde bygga saker; med osynligt material. Drömstoft kanske.

De gick längs stranden, långa tidshav, med vattnet skvalpandes runt anklarna. Det var en blåsig sommar, inte många andra vågade sig ner dit. Ostörda kunde de tänka, skratta ibland, tala. Inte mycket om sig själva, nej om större ting. Tider, världar, saker som tappar lite av sin magi när de står svart på vitt. Hans engelska hade grov polsk brytning. Det lät lite gulligt tyckte hon, som ett sandpapper.

Ibland när han inte trodde att hon såg studerade han henne på ett sätt som fick hennes att rysa. Ett sätt som fick henne att tro att det fans något stort inom honom som aldrig kom över hans läppar. Det var som ett svart hål som sög henne till sig. Lockande, skrämmande.

Tiden innan klockslaget doftade hav blandat med lukten av nyhuggen ved och något odefinierbart, Jacks doft. Dofterna flöt samman med deras röster, vinden, vågorna samt ljudet av brinnande, pulserande känslor. Sanden var sträv under deras fötter. De älskade aldrig, rörde knappt vid varandra i rädsla att klyva luften den tjocka, dallrande luften. Han kysste hennes panna en första och sista gång. Intimare än något annat, tänkte hon och kände hans läppar som ett brännmärke.

De var på café några gånger, alltid samma, det med gulnad ruta, sockriga kringlor och en dov, mättad doft av pepparkaka. Där satt de också på klockslaget då när uret, det av metall någon finare antagligen, stannade eller kanske inte stannade alls.

Kvällen hade smugit sig på som olustig känsla med sitt sepiafärgade ljus. De hade druckit upp det bittra kaffet som nu svalnat och skulle väl snart ge sig av när något kom virvlade in i Magdalenas synfält. Ner för den slitna, grå gågatan kom en liten flicka. Full av liv och energi sprang hon mellan skyltfönstren med spetsklänningen virvlandes efter sig. Pekandes, tumlandes, sjungandes med de ljusa lockarna fastklibbade i pannan av ymnig, doftlös barnsvett. Flickan drog till sig Magdalenas blick. Ljuden från caféet kändes avlägsna. Allt annat kändes avlägset.

Plötsligt var flickan mycket nära. Magdalena studerade hennes ansikte som först var lugnt men sen fylldes av en mängd känslor när hon såg på Jack. Glädje, förvåning men med ett stänk av rädsla i ögonen. Flickan höjde armen, pekade på honom och skrek med en röst fylld av samma känslor Magdalena kunnat avläsa. Hon skrek ett enda ord, ett polskt ord men Magdalena förstod likväl. "Pappa". Ögonen som stirrade in genom caféfönstret var stora och gråblå. Vackra.

Hon vände sig om uppåt gågatan, sa ett nytt ord."Mamma". Det kunde bara inte betyda något annat. Och där kom hon, mamman. Så lång, så vacker, så underbar i en duvblå klänning av något tunt material som räckte henne till fotknölarna. Håret var ljust och långt, fladdrade ikapp med klänningen. En viss sorts grace omgav henne och fick det hela att likna en filmscen. När Magdalena såg kvinnan vandra nedför gatan föddes en vetskap i henne, lade sig som en bismak på tungan. Hon visste att hon visste något, men förstod inte riktigt vad. Kvinnan kom närmre och Magdalena upptäckte att hon var lite äldre än vad hon trott. Fina linjer och rynkor låg som ett landskap av erfarenhet över hennes ansikte.

Hon kom på sig själv med att stirra som en fisk, öppen mun, stora ögon och ruskade på sig. Slungades tillbaka till jorden, som så många gånger förr. Ljuden kändes skarpa och metalliska, hastigheten ogreppbar. Tankarna snurrade, hon kände sig yr. Vetskapen i henne växte och som svaret på en gåta stod det klart för henne vem kvinnan var. Det var den kvinna hon kommit hit för, även om hon inte vågat erkänna det för sig själv innan. Så vacker hon var! Blicken flackade runt, hamnade på uret, kanske av vanan hon lagt sig till med under veckan eller av någon annan anledning. Åttanollnoll. Bredvid sig hörde hon stilla, bitter gråt.

(en novell jag skickade in till Icakurirens novelltävling i förrgår)

2009-07-24

Värmland , elfte till artonde juli

En vecka av att bo i en minustuga någonstans i ingenstans. Plocka bär och svamp, bada, gå promenader, skriva, inte ha någon täckning på mobilen. Bara vara lite.

Norge, tredje till elfte juli

1 Syster med glassparaply   2 Jag med pose   3 Coolaste huset med granar på taket

Sitta vid en bäck och prata

1. Bästa bilden på Bosse  2. Emelie, Annie, Maggie   3. Annie, Emelie, pappa, mamma, Maggie, Bosse

Maarud

Vi åkte lite båt

Norge , vandring

Vi gick en cirka sju timmars vandring. Först gick vi fram till en knivsägg som vi skulle klättra upp för. Precis när vi skulle till det branta började det regna. Jag tyckte såklart det var jättespännande! Verkligen en upplevelse.

2009-07-23

N O R G E, min kusin Hannas bröllop

Vi åkte vidare till Norge. Dagen efter vad det bröllop! En underbart solig och glad dag.

(jag: kjol- monki, body- gina, skor- din sko, väska- emmaus second hand. Annie: klänning-monki, rosett-H&M)

Jag och syster väntar på att tåget upp mot vigseln skulle komma med pappa och hans tvillingbror Bosse i täten

Viseln var uppe vid en fjällsjö.

Efteråt fick vi champange med jordgubbar i och brudparet pussades

Sen var det middag med en massa lyxmat. Alla gäster beskrevs i ett häfte. Resten av kvällen och natten ägnades åt dans med mer eller mindre fulla släktingar. Galet roligt.

T J Ö R N, tjugoåttonde juni till tredje juli

Vecka 27. Bilsemestern med familjen startade i Skärhamn som ligger på ön Tjörn i Göteborgs skärgård.
jag fotade blommor, solen sken, syster läste

syster och jag hittade ett berg som var otroligt bra att sitta och prata på sent om kvällarna.
vi åt glass, jag fotade fler blommor

en dag åkte vi in till Göteborg, åt på subway och shoppade på rean i ett jättestort Monki.
En fin vecka.










2009-07-19

vi är nog alla ganska lika

Godmorgon,
detta blir en bra dag.
Eller hur?

spend your time asking everyone elses permission

Sommaren rullar på, sådär som tid brukar göra. Jag går på danskurs hos Camilo på kvällarna, vaknar stel och full av träningsverk på morgnarna. Fikar på Waynes en massa, igår med Ylva, Louise och syster och i förrgår med Mirjam. Ja Waynes har öppnat i Lund, tack för det! 
   Ibland mellan allt annat försöker jag plugga körkortsteori, det går bättre nu än innan. På lördag sitter jag och familjen i en bil påväg till Norge. Så är det.

N y h e m (13-20 juni)

Hej. Jag kom hem igår, kom hem från Nyhemsveckan. En vecka där tusentals kristna träffas lyssnar på undervisning, sjunger och skrattar tillsammans. Jag var där med Saras familj. Åkte två dagar efter Kreta så jag var ganska trött i början. Fövirrad, slängt från sol och hetta till regn i småländsk skog. Men det var roligt. Sova i tält, spela kort, träffa en massa man känner överallt, peppas, kramas. Du vet, ha det bra. Men ja, det är skönt att sova i sin egen säng igen.


KRETA 4/6-12/6 (lycka, lycka, sol, hav min vän och jag)

Inatt, eller imorse hur man nu vill se det, halv fem iallafall smög jag in i mitt hus. Jag är hemma nu. Det känns overklig, jag tänker liksom, hände det verkligen? Var jag där igår? I solen, i lyckan. Ja det var lycka. En vecka där den enda tiden vi behövt passa var flyget hem igen. En vecka där tiden bara fått gå och man lever i den lite som man känner för. Får lite myggbett, shoppar lite, blir lite brun, äter lite mat, skrattar en del. Lyssnar på winnerbäck, dricker te och äter choklad på balkongen hela nätterna. Pratar, pratar om allt värt att prata om. Fotar allt värt att fota och lite till. Sitter på caféer och restauranger så länge att det blir pinsamt. Slappnar av tills man bara är så mycket frid att man går och äter långsamt även om man heter Marlene. Lever liksom i en egen bubbla ett litet tag.

TORSDAG (4/6, dag ett)
Åka tidigt på morgonen från allt som är Sverige till allt som är Kreta tillsammans med allt som är Emelie, ungefär. Och äta lite nudlar med curry när man kommit fram såklart.

FREDAG (5/6, dag två)

Vi badade lite efter frukosten. Låg i solstolarna och hörde sommaren igen, hörde vattnet, barnen som lekte, kände sanden, saltet, solen som brände. Doftade av solkräm. 
   Sen, efter lunch åkte vi in till Chania. Gick runt lite som vi ville, åt jordgubbsglass, fotade. På kvällen åt vi på restaurang i hamnen.
   Tillbaka på balkongen tände vi ljus och pratade i sommarkvällsvärmen

LÖRDAG (6/6, dag tre)

Lite solning och badning på förmiddagen, sen boattrip. Tre timmar av att sitta på däck och sola, bada lite, snorkla.Otroligt skönt, men jag brände axlarna. Sen hem igen, trötta, mysa på hotellet och ha blå ansiktsmask på sig.

SÖNDAG (7/6, dag fyra)

Idag var vi tvugna att byta hotellrum (man måste det ibland när man reser ospecifierat), så vi checkade ut klockan tolv och lade oss på stranden. Luften stod stilla och dallrade av värme, man var tvungen att bada efter typ en kvarts solning. Vi mådde illa av värmen och tog en taxi till det nya hotellet. Där var jättefint. Luftkonditionering, badkar, större och bättre. 
   Efter att ha vilat och duschat satte vi oss på en jättemysig restaurang med utsikt över gågatan. Där satt vi jag vet inte hur många timmar och pratade om allt tills det mörknade och servitörerna såg lite halvsura ut.
Emelie: we can pay now.
Servitören: It's about time

MÅNDAG (8/6, dag fem)

Efter frukosten låg vi vid poolen. Värme, värme, värme. Vi år lunch på rummet och tog sen en lång siesta. När vi kände oss lite piggare köpte vi semesterarmband, provade sombreros och delade på en glassdrink.
   Kvällen var promenad och mys på balkongen.

TISDAG (9/6, dag sex)

På morgonen gick jag upp tidigt på en morgonpromenad bland olivlundarna. När jag väckt Emelie åt vi lunch och slappade. Sen gick vi en lång promenad längs havet. Vid tiotiden åt vi på kinarestaurang. På kvällen låg vi i dubbelsängen och pratade flera timmar.

ONSDAG (10/6, dag sju)
Shoppingdag i Chania. Vi gick runt i de små affärerna, jag köpte en klänning, ett par byxor och en t-shirt med luftballonger. Sen badade vi och åt hamburgare som vi hade med oss. På kvällen hade i spakväll, låg i badkaret med ansiktsmask peelade oss och rakade benen, sjöng högt till Winnerbäck och åt choklad. Sen packade vi och satt lite på balkongen med tända ljus, som varje kväll.


TORSDAG (11/6 , dag åtta)
Vi åt chicken nuggets och pasta till frukos innan vi checkade ut, vilket vi var tvugna att göra klockan 12.00. Sen åkte vi in till Chania och shoppade lite mer, letade presenter till Johan som fyller år på söndag och jag köpte presenter till familjen. Sen badade vi lite innan vi satte oss på ett café som var ute i hamnen och drack milkshake och åt glass. Det var varmt, vi åkte hem till poolen. På kvällen åt vi jättegod pizza med fetaost och soltorkade tomater på en restaurang med utsikt över staden.
   21.40, efter en hel dag i solen kom bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Där var vi tvugna att stå i en massa köer och vänta men till slut kom vi iallafall på planet. Halvsov, sov , lyssnade på musik. I Sverige var det oväder och hela planet skakade. 03.30 var vi på Sturup. Regnregnregn, men det var faktiskt lite skönt som omväxling. Hej Sverige!