Känslan av sommaren som rinner ut har legat i kroppen hela dagen. Trots att jag försöker ruska av mig den, intala mig att klumpen i magen bara är onödig. Förstå att skolan inte dödar mig, jag får göra det jag älskar, dansa, och utvecklas inom det. Det finns människor där som jag älskar, mycket.
Men skolan förknippas också, eller kanske mest med stressen, magklumparna och någon sorts hårdhet. Man måste ha ett skal för att inte skavas sönder. Jag är inte så bra på att bygga skal. Och jag har liksom guppat i ett bekymmerslöst kärlekshav några månader och vant mig vid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar