Jag är kär, jag är kär. Konstigt nog. Overkligt nog. Vackert nog. Det är därför jag inte har skrivit. Min värld har snurrat i några veckor, men nu har jag landat med en skön känsla i magen. Jag kan äta igen, jag kan sova igen, andas igen, koncentrera mig igen. Iallafall ibland.
(och ja, han är min, finaste pojken)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar