2016-10-30

Folk som inte alls har några laster har jag svårt att sluta syna tills jag hittat vad de är

Denna Lissabondag som det här blogginlägget handlar om började med att jag och Annie var på jakt efter en av ändstationerna till den kända linjen spårvagn 28. Var dock inte så lätt att hitta, vi kom in i något slumkvarter och jag blev rädd och fick hålla Annies hand som älskade att känna sig som storasyster. Till sist åkte vi i alla fall linjen genom hela Lissabon! Fint. Men kanske inte motsvarade förväntningarna eftersom den är så hypad.
Vi var på stan under dagen. Gick in i ett provrum på H&M för att fräscha upp oss och gick sen ut och åt! Ännu en restaurang som guideboken tipsat om, en stökig finpizzeria som låg vid vattnet.
 God mat, trevlig personal, och himmelsk chokladmousse!
 Sen gick vi igenom Alfama, Lissabons gamla kvarter som är väldigt trevliga.
 En kvinna sjöng den traditionella fado-musiken.
 Och vi testade något Lissabon är känt för: sardin. Var väl ungefär så gott som det ser ut..
Jag beställde en mojito av kvinnan som sjöng fado och så vandrade vi mot busstationen genom ett helgpeppat Lissabon. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar