januari 2012

Eftersom det snart är nytt år igen är det dags för sammanfattning! Ska inte ge er allt på samma gång utan lite i taget den här gången.

2012 har varit ett roligt, händelserikt, lärorikt, helt fantastikt år! Har vuxit och är inte riktigt samma som jag var på nyårsfesten där hemma hos Anna. Eller, är ju fortfarande jag, bara ett års erfarenhet rikare.

Nu kör vi!

-----------

2012 inleddes hemma hos Anna med fina vänner omkring mig. Efter att ha kollat på fyrverkerier i iskylan gick vi in igen och dansade och spelade galenpanna resten av natten och jag var på mitt allra mest utflippade humör.


Några januaridagar förflöt med promenader med familjen, sällskapsspel med vänner på mitt golv och en pappa som fyllde 61. Sen skulle jag åka till Götabro igen. Det kände ungefär såhär:

Jag ser bilder på klassen och saknar dem. Så ska bli kul att träffa alla igen. De som på en termin skapat sig en speciell plats i mitt hjärta. Men som alltid vid skolstart är det blandat med vemod. Mindre än vanligt i år, för Götabro är ju världens bästa skola. Fast på samma gång behöver en skola vara ungefär världens bästa om man ska orka leva där tjugofyra timmar om dygnet. Inte få komma hem till trygga familjekramar om kvällarna.

Sen känns det lite extra sorgligt att åka eftersom min kära syster åker till Filippinerna om en vecka och blir borta i ett halvår!! Så kommer inte hinna träffa henne mer innan hon åker. Det har verkligen inte sjunkit in än, någonstans.


Första Götabro-veckan var en bön-och-fastevecka. Har aldrig haft bättre start på ett år någonsin!

Efteråt var jag ändå lite nere, men det hela vändes med januaris bästa helg : när jag och Hanna följde med Lina hem till Vimmerby. En massa mat, skrattattacker mitt i natten. Jesus, vänner, snö, kalas. Ja, allt man kan tänka sig, skrev jag på bloggen och det kan nog stämma rätt bra.


Veckan efter hade vi mysigaste bönegruppsträffen på Café Java i Örebro.


Sen skrev jag ett svårskrivet, men nödvändigt blogginlägg om min tro.

Jag tror att Bibelns ord är sanna. Jag har inga bevis. Det är därför det kallas tro. Och ibland tror jag så mycket så hela jag bubblar över. Ibland stilla hoppas jag, du måste finnas, du måste. Jag kan tänka : "jag måste vara galen!", men i andra stunder förstå att ingenting annat skulle vara mer logisk egentligen.
(Läs hela här.)

Det blev helg igen och Johannas bror Simon kom och hälsade på. Vi gick på marknad och satt länge på Jensens.

Och så avslutades måndaden med en av alla mina magiska promenader.