fågeln som vrider upp världen

Jag har en lugn sommar, även om jag jobbar varje vecka. Eller kanske just eftersom att jobbet håller mig kvar här. Det är vilsamt att vara på samma ställe. Ligga i gräset vända sida efter sida i Haruki Murakamis fågeln som vrider upp världen. Gå promenad i kvällsljuset, plocka vildhallon och blommor och äcklas över mördarsniglarna. Åka och bada där vi alltid badar. Bara göra något extra fint med vardagen, som när jag och Annie tömde frysen på räkor när mamma och pappa var i Grekland.

Med chokladbollar på finaste fatet vi kunde hitta till efterrätt. 

Eller som när ett gäng släktingar med tre mysbarn kom på besök en kväll och vi tog uppställda bilder i trädgården med stativ och allt.

För det bästa med att jobba, till skillnad från att plugga, är ju att när man är ledig är man verkligen ledig och får göra precis vad man vill. Utan dåligt samvete.