a cup of happiness.

2011-07-16

vi kommer att dö samtidigt du och jag

Igår fikade jag blåbärsmuffins och godaste varma chokladen i en regnig stad med några av mina favoritpersoner. Vi satt i timmar och pratade. Om Afrika, om i höst när alla flyttar åt olika håll och det det var så bra bara att vara med dem. När caféet stängde hyrde vi filmer, köpte pizzor och fortsatte kvällen hemma hos Emelie.

2011-07-15

vi får inte vänja oss för då är allting förstört

Hej. Jag är hungrig och lyssnar på Säkert! och har knytblus på mig och fryser lite om tårna. Snart ska jag hem till Emelie och äta toastmackor för jag har inget bra toast-järn hemma hos mig och allt blir ju mycket roligare när man är två. Det var längesedan jag bloggade i nutid. Har tagit igen allt nu. Visat er allt från häftigaste Burundi och vackraste Stockholm. Och nu är jag här igen. I Södra Sandby.

Sedan jag kom hem i söndags har jag jobbat på Erikshjälpen, varit med Emelie en hel dag och bakat maränger och scones. Och så har jag köpt finaste jordglobslampan i världen och äntligen packat upp mina väskor och storstädat på rummet. Klockan fyra ska jag fika på stan. Med Emelie, Mirjam och Ylva. Blir en massa mysigt känner jag på mig.

Och det är min tjugonde sommar, men sommarmagin har inte suddats ut än. Långt ifrån.

..och så levde de lyckliga i alla sina dagar

Min snyggkusin gifte sig en dag vid en sjö. Allt var så romantiskt och vackert. Och jag grät i smyg bakom solglasögonen när han lovade henne att älska henne som det Guds barn hon är. Fast på engelska då, för han är Australienare och de träffades i Paris. Deras historia är som en saga och de känns så rätt för varandra.

Hennes pappa Bosse (min pappas tvillingbror) ledde henne till altaret

Maggi var brudtärna

Jag hade blommig klänning och nya kilklacksskor som inte syns på bild.

Festen var i ett partytält som Emelie designat själv. Hon är nämligen arkitekt. Det var öppningar ut mot sjön så man såg solnedgången. I tältet var det ängsblommor, stearinljus, supergod mat, trevliga människor, bra musik och fina tal. Och inte minst, ett väldigt vackert brudpar.

Jag satt bredvid Chris systrar Lucy och Ella.

Något av det bästa med kvällen var att Kenny och Lena var där! Det är Bosses exfru och hennes son som jag inte träffat på evigheter och tycker en massa om.

en Stockholmsdag

Jag och min allra bästa Annie hade en shoppingdag i huvudstaden. Vi njöt av att vara i Sverige igen, och stannade så länge att det blev både lunch och middag på stan. Och så köpte vi en massa snyggt och hon har beskrivit allt så träffade på sin blogg , så det får ni gå in och läsa också!

11.07.04

Det blev den fjärde juli och vi åkte hem igen. Här är vi trötta och flummiga när vi mellanlandade i Etiopien. Där blev det läsk, pizza och kaffe för pengar vi växlade till oss och högläsning ur Emil i Lönneberga. Mys. Till sist, efter ännu fler timmar på flygplan kom vi till Stockholm klockan tio på förmiddagen nästa dag. Vi åkte direkt till Gunillas och Svens hus som vi skulle låna i en vecka. På vägen dit stannade vi och köpte svenska jordgubbar och lösgodis. Så sjukt gott!

11.07.03

Den här sista kvällen var vi, som nästan varje kväll, hembjudna till någon släkting eller kompis till Jeanne och John. Där fanns det bokstavskex.

Amanda och hennes kusin Delicia med molnhår var där.

Jag gjorde en miniliten loppa när vi väntade på maten

11.07.01

Den första juli är inget mindre än Burundis självständighetsdag. Jeannes svåger Albert hade fixat V.I.P-biljetter till oss! Vi gick alltså upp tidigt för att sitta på V.I.P-platser tillsammans med bland annat presidenten och se en parad med landets alla företag, organisationer och militärer.

Det hela höll på i cirka sju timmar så man var ganska trött sen. Vi var bjudna till en fest med presidenten efteråt men orkade faktiskt inte. Istället åkte vi till ett hotell och badade i poolen resten av eftermiddagen. Sedan kom vi hem fick vi se oss själva på Burundis nyheter! Tufft.

11.06.29

Efter en skön hotellnatt körde vi till en skola för att hälsa på vår chaufför Theodors brorsdotter. Eftersom det var en skola ute på landet hade många där aldrig sett en vit. De såg först livrädda ut när jag och Annie klev ur bilen. Snart hälsade de ivrigt, även om de studerade sina händer efteråt, som om vi skulle färga av oss.

Vi hoppade in i bilen igen och åkte till ett vattenfall. Där vandrade vi runt och tittade på vattenfallet från olika höjder.

Innan vi åkte igen kunde vi såklart inte låta bli att bada! Så härligt!

Sedan åkte vidare till Burundis andra största stad för lunch innan vi började den långa bilfärden tillbaka till Bujumbura.

11.06.28

På morgonen satte vi oss i bilen för att ta oss till Johns föräldrar och syskon på landet. Vi åkte i flera timmar, upp i bergen runt Bujumbura. Körde om på backkrön i hundratio. Förundrades över bananplantor, teodlingar och hyddor. Hur de svarta människorna i färgranna tyger liksom lyste lite extra i den svala, fuktiga bergsluften.

Efter att ha åkt på asfalt som övergick till gropig sandväg som övergick till något som mest liknade en skogsstig tumlande vi ut ur bilen efter den galnaste bilfärden i i alla fall mitt liv. Vi bar ned de obligatoriska drickabackarna till huset.

John med sin pappa. Hans föräldrar bodde på en liten, mysig bondgård utan el och rinnande vatten. Vi blev bjudna på mat och bananvin och folk höll tal.

Innan vi skulle åka tog jag fram kameran och började fotografera släkten och vännerna som hade samlats för att säga adjö. För många var det säkert första gången de kom på bild och tyckte det var mäkta imponerande. Snart hade jag en stor klunga runt mig som petade på mig för att bli fotograferade, allvarligt ställde upp sig och sedan skrattade åt bilderna. Jag ville aldrig sluta!