11.06.28

På morgonen satte vi oss i bilen för att ta oss till Johns föräldrar och syskon på landet. Vi åkte i flera timmar, upp i bergen runt Bujumbura. Körde om på backkrön i hundratio. Förundrades över bananplantor, teodlingar och hyddor. Hur de svarta människorna i färgranna tyger liksom lyste lite extra i den svala, fuktiga bergsluften.

Efter att ha åkt på asfalt som övergick till gropig sandväg som övergick till något som mest liknade en skogsstig tumlande vi ut ur bilen efter den galnaste bilfärden i i alla fall mitt liv. Vi bar ned de obligatoriska drickabackarna till huset.

John med sin pappa. Hans föräldrar bodde på en liten, mysig bondgård utan el och rinnande vatten. Vi blev bjudna på mat och bananvin och folk höll tal.

 

Innan vi skulle åka tog jag fram kameran och började fotografera släkten och vännerna som hade samlats för att säga adjö. För många var det säkert första gången de kom på bild och tyckte det var mäkta imponerande. Snart hade jag en stor klunga runt mig som petade på mig för att bli fotograferade, allvarligt ställde upp sig och sedan skrattade åt bilderna. Jag ville aldrig sluta!

Det var lite problem med att få upp bilen för backen..

Till slut lyckades vi få upp den och även Birgitta för backen så vi kunde åka till hotellet där vi skulle sova innan skymning.