Efter en skön hotellnatt körde vi till en skola för att hälsa på vår chaufför Theodors brorsdotter. Eftersom det var en skola ute på landet hade många där aldrig sett en vit. De såg först livrädda ut när jag och Annie klev ur bilen. Snart hälsade de ivrigt, även om de studerade sina händer efteråt, som om vi skulle färga av oss.
Vi hoppade in i bilen igen och åkte till ett vattenfall. Där vandrade vi runt och tittade på vattenfallet från olika höjder.
Sedan åkte vidare till Burundis andra största stad för lunch innan vi började den långa bilfärden tillbaka till Bujumbura.
Härliga bilder :)
SvaraRaderaroligt att dem träffade vita för första gången.
ja, så speciell känsla att vara den första vita som någon ser..
SvaraRadera