februari 2011

Det blev februari och jag fortsatte jobba på dagis bland galonisar och pärlplattor. Och kunde bara inte låta bli att återge allt gulligt de sagt tills alla tröttnade på mig.

Den 17:e februari kändes det såhär:

"Åh, jag längtar så mycket till Berlin. Att komma bort. Känslan av att gå på andra gator långt borta är så fin bara. Hoppas på en massa vårsol, fika, second hand, sushi och bara få vara med syster. Hon är ju så speciellt bra liksom. Just nu är Lund bitande kallt. Fast om man ändrar till Farenheit på iphonens väderapp ser det ut som det är 28 grader och man kan låtsas det för ett tag. Tills man hoppar av bussen och nästan går sönder efter en meter i isande motvind. Mitt hår har blivit nyklippt och fint. Och jag älskar känslan av att dra fingrarna genom nyklippta topppar. Jag och Louise fikade på Agape med äpplemunkar som smakade ljuvligt och kaffe som blev för svagt så det hällde vi ut och gjorde te istället."

En kväll hade jag och Annie spelkväll hos Louise och Ellinor

Och så hade jag gröna naglar och sjal på huvudet 

Sen fick Annie äntligen sportlov och vi åkte till Berlin. Den resan var så perfekt. I mina minnen ligger det ett särskilt silverglitter över den. Jag skrev såhär i min iphone när vi var där :

"Solen, kameraklickande och alldeles för mycket second hand per kilo.Tiden. All tid att gå runt, följa impulserna , så som man vill kunna. Kylan. Vårsolen som plötsligt blixtrar till mot en. Så man måste vända ansiktet uppåt. Bara måste."