Störigast i världen. Jag klarade det inte! Och värst av allt (eller på ett sätt inte, men för att vara lite dramatiska så) var att jag var så otroligt nära. De sa att jag körde jättebra och tryggt. Men (självklart ett men) lyckades jag felbedöma en bils hastighet när jag skulle ut i en korsning och kom lite väl nära honom. Och jag spelar upp ögonblicket om och om igen när jag stod där vi korsningen och tänkte "jag kör inte", "eller jo jag kör, annars tycker de inte att jag tar luckorna tillräckligt". Och jag vill radera den sista tanken ur världshistorien. Men det går liksom inte att radera saker i det förflutna även om man vill det så mycket att man nästan går sönder. (och jag har fått en ny uppkörning redan på tisdag och det handlar trots allt bara om tid och pengar)
Så det var skönt att känna sig liten och gråta tills man skakade efteråt bara för att tusen känslor släpper. Hitta en tia i ett hörn av plånboken och köpa tröstgodis. Skippa skolan och åka hem till sin bästa vän och kramas och dricka te. Trots att man vet att det är ju ingen fara. Kanske just därför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar