Tänkte att det var läge för lite nattbloggning. Man kan ju inte gå och lägga sig en kväll så underbar som denna. Jag har frid i mitt hjärta igen. Det som varit så oroligt senaste tiden. Har varit ute med Pannkakskyrkan i Lund. Alltså stått och stekt pannkakor på en grill och snackat om tro hela natten. Så härligt!
Redan när man började prata om streetchurch i min kyrka från första gången kände jag bara att det där, det där var något jag bara måste göra. Trots att en del av mig kanske tänkte :"nej, det är inte för mig, det klarar jag inte", så var det ändå så självklart. En frid. Och jag tror att den där friden lite är riktmärken för den väg Gud tänkt. Varje gång, varje gång jag varit ute med streetchurch/pannkakskyrkan har det känts så meningsfullt. Som att det är ju det här som är det viktiga. Att möta människorna. Tränga innanför deras skal och få lysa in en stråle ljus. Även en kväll som ikväll då jag mest stod och vände pannkakor och lät de andra sköta de djupa snacken. Så kändes det rätt.
Kommer ihåg att Simon predikade om en gång om att vara kristen bara i kyrkan är som att vara en fotbollsspelare som tränar men aldrig får spela match. Att missa själva poängen, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar