"musungo, what's up!?"

Hej. Hej Sverige, hej du som läser. Som jag kämpat för att ladda upp dessa tre bilder. Förminskat dem till hälften i paint och låtit det ladda, ladda, ladda. Ladda i kanske en halvtimme, på riktigt. Och ändå är detta ett av det mordernaste huset i hela landet. Då förstår ni kanske standarden här. Men jag har vant mig lite nu. Vant mig vid tiggarbarn, skabbiga toaletter, lerhus, tusen ögon på min vita hud och hur alla ropar "musungo" efter mig som betyder just "vit" på deras språk kirundi. Just nu sitter jag här, i ett palats. Ett riktigt lyxhus till och med i svenska mått mätt. Med två våningar, pool, stor balkong med utsikt över Tanganijkasjön, tjänare. Och internet,om än det långsammaste jag någonsin varit med om. Vi bor inte här förresten, vi bara hälsar på hos Jeannes syster. Vi bor i ett enklare hus en bit härifrån.

Egentligen ville jag mest säga hej, jag har stora afrikanska byxor på mig. Hej jag trivs väldigt bra. Hej Afrika är faktiskt precis som på TV med färgglada kvinnor med korgar på huvudet och sand och barn. Vi dricker läsk hela tiden ur glasflaskor som ser ut att komma från åttiotalet. För att det är så mysigt att dricka läsk ur glasflaskor och för att vi blir bjudna på det hos alla vi hälsar på. När vi inte dricker läsk kollar vi på flodhästar, hälsar på barn i lerhusbyar som springer efter bilen när vi åker och smäller myggor. Ibland går vi på stora marknader där man kan köpa kläder och tyg och mat och där folk ropar ännu mer "musungo" än vanligt. Och det finns inget McDonanlds eller H&M så långt ögat når. Och detta är nog det häftigaste, mest orginella jag någonsin varit med om.