dagen då hon kom hem igen

Idag är dagen då min syster kom hem från Filippinerna igen. Och meningen jag just skrev känns fortfarande en aning overklig. För samtidigt som det känns hur vanligt som helst att prata i munnen om viktiga saker och gå en kvällspromenad med henne igen känns det också så ovanligt. Att det är vi igen, att det är samma efter allt som hänt det här året. Fast inte riktigt samma ändå. 

I alla fall, dagen började med att jag och mamma åkte in till Lund för att gå på loppis på Esplanaden. Fyndade en tröja för en tia. Eller tror den var ett fynd, klockan var liksom halv åtta när vi kom dit så det är lite i en dimma nu. 

08.57 hände det vi väntat på. Min mobil ringde och det stod Annie Lindgren på skärmen. Vi skyndade oss till bilen och åkte till centralen. Där kom hon! Med gitarr på ryggen, längre hår än vanligt och blå ögon.Vi kramades och jag grät till och med lite, vilket inte hör till vanligheterna. 

Efter en stund nästintill chockartat glädje-kramande tog vi oss till bilen och åkte hem. Och ja, sen dess har vi pratat pratat pratat. Har liksom nästan jobbigt mycket att ta igen! Kramats mer. Druckit te, gått en promenad. Bara varit med varandra igen.

Nu har hon gått och lagt sig, trött efter resan och så. Jag sitter på mitt rum med datorn och lyssnar på Kent. Att det hänt något speciellt idag känns i hela luften.