tid som går

Jag har pluggat för mycket nu. Skulle sova klockan elva lovade jag mig men snart är klockan halv tolv. Jag kan ju det nu. Man kan det när man tycker att ett märke i asfalten ser ut som en kromoson och öppningen i cykellåset som ligg. vocalis när man parkerar cykeln vid Slättadamm. Jag var där innan, lät den höstklara luften skära av friskhet i mitt inre. Hade med kameran och kände kreativiteten komma med sin befriande lekfullhet. Snart satt jag på huk, stod på tå, spanade efter färger och kontraster och ljus och vinklar och alla hjärnhinnor och nervbanor var borta.

Jag har haft fina dagar hemma förresten. Sandby kändes mindre än någonsin, och så oupplyst. Jag vet om större platser nu ville jag säga till min äng och min säng och mina nedgångna vägar. Mamma och pappa visade sina bästa sidor och kramades och skrattades och köpte godis och färska fikon och lagade musslor med vitlöksbröd. Jag pluggade på Universitetsbiblioteket som ser ut som Hogwarts ungefär, pratade med Louise i min soffa med regnsmatter utanför och lyssnade på min favoritkör B12 under lördagens kulturnatt.

Winnerbäck har släppt en ny skiva som jag köpte innan jag skulle ta bussen tillbaka till Göteborg. Sen lyssnade jag på den två gånger i rad. Nu slingrar sig hans ord runt min vardag, lite mer outforskade än alla de jag nött så väl.

Imorgon har jag min första tenta och jag hoppas det går bra.