tjugoandramajtjugohundranio

Jag har alltid hatat att följa strömmen. Göra som alla andra. Kanske inte radikalt så det märks sådär jättemycket men ändå hatat det. Inom mig. Och nu har jag en blogg. Precis som alla. Och jag kan inte låta bli att hata det lite.
   Men, vad är då anledningen till att jag gör detta? Självplågeri? Ja, sjävklart. Nej. Största anledningen är att jag tröttnat på bilddagboken. Tröttnat på att den känns så..jag vet inte, jobbig liksom. Barnslig. Men att jag fortfarande älskar att fota och skriva. Och jag vet inte om jag vill att någon ska läsa. Jag vet, bloggar är till för att läsas. Så jag kanske skiter i detta. Får se hur det blir. Får testa lite. Håller den hemlig sålänge. Inte megasuperhemlig, men integörareklamfördenhemlig.