Här sitter jag och lägger upp en ungefär två år gammal bild på mig och min megamun. Den gör mig glad, tror jag.
Detta har varit en rörig dag. En dag av starka känslor och upprördhet. Vi hade möte om dansgruppen och sen har jag och syster malt samma ämne i timvis. Liksom försökt få mer utav det, trots att det inte går. Pratat tills huvudet snurrar.
Detta har också varit dagen då jag än en gång fått bekräftat att jag går lite speciellt. Liksom bestämt, men ändå studsigt som om jag sjungit "lalala" när jag gick, sa Helena. Hon skulle känna igen mig även om jag hade burka på mig, sa hon också. Borde testa det.
Nej, godnatt nu mina kära. Och sov bäst i världen, för det tänker iallafall jag göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar