jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar vem du var

Förra veckan köpte jag en minipåsklilja i kruka på Willys. Såhär fina var det på mitt skrivbord ett tag, men nu har det hela torkat ut tyvärr.

Jag sitter i min säng i ett mörkt rum förutom jordglobslampans snälla sken. Jag har nästan tappat rösten, därför sitter jag här. Mycket tråkigt eftersom två Götabrovänner är i Göteborg i helgen. Men inte mycket annat att göra åt än att åka hem, äta glass och dricka te med kopiösa mängder honung. Jag försökte vara med på långfrukost, second-hand och lunch på stan. Satt tyst tills jag tröttnade och väste ur mig saker tills den nästan gav upp helt, rösten. Nickade, log, pekade, kramades. Ibland har jag tänkt att det skulle vara spännande att få se hur ett sammanhang är utan mig själv i det. Kunna spana i smyg, utan att märkas. Kändes lite som om jag fick uppleva det nu. Hörde hur samtalet flöt utan mina inlägg och kommentarer.

Jag har i alla fall sett en mycket bra film. Little miss sunshine heter den och alla som inte har sett den borde se. Typ nu.