Hej. Vad ska jag egentligen skriva här? Vem läser här? Sådana som vet mer om mig än vad jag vet om dem, kanske. Ikväll är en sådan kväll när min själ kränger runt i mig igen. Jag vill liksom mer mer mer. Vill ha mer människor. Ha dem omkring mig nu. Dansa, skratta bli kär, vad som helst. Och så stänger jag in mig på rummet istället.
Längtar efter äventyr. Efter något nytt, som skakar om mig, får allt att vara så mycket mer. Blir alltid så när jag kommer hem igen. Som om jag sen jag tog tåget till Kastrup för att ta flyget mot Sydney inte har kunnat landa här igen. Rastlösheten kommer över mig. Man kan nog inte flytta hem igen.
Men i vår ska jag göra något annat. Precis som jag tänkt. Flytta till en ny stad, resa. Vem vet. Och jag bestämde mig för att vandra Lundagatorna tills jag riktigt tröttnar på dem. Kanske har jag gjort det snart. (Eller nej, kommer aldrig tröttna på Lundagator på riktigt, det ligger ju inte i det.)
Och visst jag är lycklig, ganska ofta. Som igår när jag chattade med några av dem jag älskar. Eller imorse i väntan på jobbet med höstsol i ansiktet och te i termosmuggen. Jag skrev att "jag är lycklig igen" i dagboken. Men vadå lycka egentligen. Vilket utslitet ord.
Hmm, den dar rastloseheten kanns igen. Har man en gang rest ar det svart att stanna pa samma stalle alltfor lange. Eller atminstone bo hemma. Lite som att ta ett steg tillbaka i utvecklingen. Hoppas du kommer i underfund med vad du vill gora (eller det kanske du redan har?) Kram
SvaraRaderaSkönt att någon känner igen sig :) Ja, har svårt att känna mig riktigt hemma här igen, även jag ibland gör det. Särskilt eftersom många nära vänner flyttat så det blir ändå inte riktigt samma. Har en liten plan, men får se hur det blir ;)Kram
Raderahaha, nu råkade jag svara inloggad som Annie! Men det är ju Marlene här, jag lovar :)
RaderaSÅ FINT! Du är så duktig på att skriva, och på något sätt förstår jag dig ännu bättre av att läsa din blogg. När du formulerat tankarna i ord. Haha, blev lite rädd när jag såg att någon kommenterat i mitt namn, men det var bara du.
SvaraRaderaÅh, tack! <3 Fina du, vad skulle jag gjort utan dig?
RaderaJag känner också igen mig lite grann... Men det här är ändå hemma. Men ibland saknar jag den man var när man var borta.
SvaraRaderajo, man gör ju det! Men hemma är också bra :)
Radera