hundra år

I tordags blev jag äntligen färdig med min första uppgift på bildbehandlingskursen. Det jag skulle göra var helt enkelt att redigera en bild, skicka in hur den såg ut före och efter och skriva en dokumentation på det. Jag valde en bild på en man vi träffade när vi var och besökte byar i bergen i Indien. Han påstod att han var över 100 år gammal!

Kanske inte jättekul för er att läsa hela min dokumentation om hur jag redigerade och hur jag ser på bilden utifrån kurslitteraturen vi har och så vidare, men lite kan ni ju få läsa.

Om varför jag bildbehandlade som jag gjorde 

Min tanke med bildbehandlingen var att få mer fokus på mannens uttrycksfulla ansikte. Jag började därför med att beskära bort den störande armen på höger sida. Nästa steg blev att göra bilden monokrom i en brun nyans för att få den renare och mer effektfull. Jag använde mig av verktyget gradient map eftersom bilden inte innehåller speciellt många färger. Anledningen till att jag gjorde bilden bruntonad och inte svartvit var att det kändes varmare och mer naturligt gentemot bildens ursprungsfärger som innefattar mycket brunt och beige. 

Om budskapet jag vill förmedla 
Det budskap jag vill förmedla med bilden handlar om att åldras och formas av livet. Utan att säga något tycker jag att mannen både ställer frågor och berättar historier. Hans välvårdade skägg och fina, om än lite nötta, jacka och hatt talar om honom som en respektabel man som bryr sig om sitt yttre. Men samtidigt undrar man: Vem är han? Hur fick han såret på näsan? Vad har hänt med hans högra ögonlock? Hur såg det ut när han växte upp, i en by i norra Indien för ungefär 100 år sedan? 

Mannen är tydligt märkt av sitt långa liv förmedlar ändå något positivt. Han är vacker med sina rynkor och skråmor som visar på livserfarenhet och livsvisdom. Jag tycker att han uppmuntrar till att kämpa vidare, att med envishet och stolthet fortsätta gå igenom livet som absolut inte är slut när man fyllt 20. 

Måste bara avsluta med att visa en helbild på honom så ni får se så totalsöt han är! Så kort och ihopkrupen med en käpp. Till höger på bilden ser ni Anil som följde med oss upp i bergen, han är minst 1,75 skulle jag tro och mannen räcker ju bara honom till axeln. Rynkiga, snälla gamla gubbar måste ju vara något av det finaste.