det blåser från ditt håll

Eftersom de låg perfekta löv på marken var vi bara tvungna att sätta kameran på självutlösare och ta bilder. Varpå en man som cyklade förbi sade "vad söta ni är!". Och det var ju helt korrekt, riktigt söta var vi. 

(från bloggen 2012.10.28)

Det var ungefär ett år sen nu Linda var och hälsade på mig i Lund och vi kastade löv bakom Domkyrkan. Inte skulle vi väl ens kunnat gissa då att vi skulle bo tillsammans ett år senare, och i Göteborg dessutom! Konstigt det där, vad som händer på ett år.

Idag har i alla fall varit en lika brinnande höstig dag som då. Jag och Linda hade bestämt att plocka svamp så vi packade ryggsäckar med kaffe, banankaka, filt och kamera och begav oss iväg.

En overkligt fin dag med sol i ögonen, höstsyre och lövprassel. Gå i skogen måste vara något av de bästa sätten att umgås på. När allt annat skalas av och man har flera timmar av att prata om tro, kärlek, familj, sjunga Disney-sånger och dra dåliga skämt.

Vi kom hem men kanske ett tiotal svampar som vi trodde var trattkantareller, men efter lite googlande insåg vi att det nog inte var så. Men en gul kantarell hade vi lyckats hitta också. Så vi lagade svampstuvning på den blandat med köpta champinjoner och gjorde varma mackor för att ändå få lite svampfeeling.

Efter te, mackor och sällskapsspel i köket sitter jag i sängen nu, så trött att ögonen svider. Ansträngande det där med friluftsliv alltså.