För exakt en vecka sen (hjälp vad tiden går fort alltså!) kom Annie emot mig på Aneby station. Finaste. Vi handlade och åkte sen hem till henne på bibelskolan Livskraft där hon ska gå ett år. Efter kvällsmat, samtal till sent och en natts sömn i lite för korta soffor blev det fredag. Jag var med på lektionerna som höll på till lunch. Det handlade om kyrkohistoria, vilket var mer intressant än det lät.
Sen gick jag och Annie en promenad i det klara höstvädret. Pratade om tro och livet och sådant.
På kvällen tände vi en massa ljus och lagade vi lax och ugnsbakade morötter. Och så skulle vi göra potatismos till, men råkade ha i för mycket mjölk så det blev typ potatismossoppa. Plötsligt hade vi förrätt. Skumt och gott på samma gång. Liksom konstigt när något har rätt smak men fel konsistens.När vi ätit var vi kreativa i kyrksalen. Annie spelade piano och jag dansade till och sen skrev vi en lovsång till det här Bibelordet från Hosea 6:3
"Så visst som gryningen skall han träda fram, han skall komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden."
Så fint när du var hos mig. Så glad att jag har dig. Soppan var skum alltså, man fick försöka hålla god min och inte erkänna illamåendet som kom krypande. Älskar dig finaste syster <3
SvaraRaderaJa, det var det! Är oerhört glad att jag har dig med, som du kanske insett. Haha, jag vet, ändå lite illamåendevarning på den middagen. Fast den var god också!
Radera<3<3