Juli inleddes med att jag omtumlande nog kom hem till Sverige. Innan jag åkte ner till Lund mellanlandade jag i Uppsala för att fota när kompisar jag lärde känna i Indien gifte sig.
Väl hemma i Lund inleddes en känslofylld tid. Mycket reseintryck att smälta blandat med Stina-saknad. Att Sverige visade sina bästa sommarsidor lättade dock upp stämningen en aning. Jag jobbade lite på förskola, oftast var det bara ett barn där och vi gick på utflykter och åt lunch på gården. Men jag gjorde annat också. Det varmaste dagen på länge åkte jag och Annie till Köpenhamn och åt vegetarisk buffé.
Det blev en sushi-lunch med fina Hanna.
Och så gick jag promenader över blomsterängar.
En kväll åt vi grillad kyckling och spelade ett spel hemma hos Mikaela där man inte fick säga ja, nej eller tveka.
Våra vänner från Burundi sötaste sonen jag skådat.
En kväll var Louise och Ellinor hemma hos oss. Jag bjöd på peruansk mat och så tog vi självutlösarbilder. Bland annat en där jag håller upp tre fingrar i någon slags ny innovativ pose.
Augusti inleddes med hemmagjord sushi i mängder.
Sen var jag i Göteborg en sväng för att träffa Stina, Elin och Sofia och kolla in rummet som numera är mitt hem.
En söndag var vi på Lomma beach efter kyrkan och allt var sådär sommaridyllisk med kritvit sand, blått vatten och pastellig isglass.
Så blev det dags för Saras möhippa med uppdrag på stan och dans i parken.
Samma kväll var jag på kräftskiva i Annas mysiga lada. "Vi satte oss i ladan som de hade städat ut och pyntat med ljus, vita lakan och björkris. Dörren var öppen så man kunde se ut över fälten. Kändes som om vi var i ett reportage som skulle kunna heta "lantlig augustifest" i ett fancy magasin."
Och så blev det kräftskiva med släkten med.
Sen kom årets Frizon-festival. Full av Gud, mat och musik som vanligt.
Sara och André gifte sig och vi drog ihop vår gamla dansgrupp JOJ för att uppträda.
I slutet av Augusti flyttade jag till Göteborg och allt var nytt. Staden, klassen, boendet. "Jag är i Göteborg nu, för elfte dagen i rad. Älskar när allt är nytt. Samtidigt som det också är plågsamt kan jag gå som på knark av att livet känns så där extra mycket."
Men lite var välbekant. Som Elin, Linda och Emma till exempel.
Väl hemma i Lund inleddes en känslofylld tid. Mycket reseintryck att smälta blandat med Stina-saknad. Att Sverige visade sina bästa sommarsidor lättade dock upp stämningen en aning. Jag jobbade lite på förskola, oftast var det bara ett barn där och vi gick på utflykter och åt lunch på gården. Men jag gjorde annat också. Det varmaste dagen på länge åkte jag och Annie till Köpenhamn och åt vegetarisk buffé.
Det blev en sushi-lunch med fina Hanna.
Och så gick jag promenader över blomsterängar.
En kväll åt vi grillad kyckling och spelade ett spel hemma hos Mikaela där man inte fick säga ja, nej eller tveka.
Våra vänner från Burundi sötaste sonen jag skådat.
En kväll var Louise och Ellinor hemma hos oss. Jag bjöd på peruansk mat och så tog vi självutlösarbilder. Bland annat en där jag håller upp tre fingrar i någon slags ny innovativ pose.
Augusti inleddes med hemmagjord sushi i mängder.
Sen var jag i Göteborg en sväng för att träffa Stina, Elin och Sofia och kolla in rummet som numera är mitt hem.
En söndag var vi på Lomma beach efter kyrkan och allt var sådär sommaridyllisk med kritvit sand, blått vatten och pastellig isglass.
Så blev det dags för Saras möhippa med uppdrag på stan och dans i parken.
Samma kväll var jag på kräftskiva i Annas mysiga lada. "Vi satte oss i ladan som de hade städat ut och pyntat med ljus, vita lakan och björkris. Dörren var öppen så man kunde se ut över fälten. Kändes som om vi var i ett reportage som skulle kunna heta "lantlig augustifest" i ett fancy magasin."
Och så blev det kräftskiva med släkten med.
Sen kom årets Frizon-festival. Full av Gud, mat och musik som vanligt.
Sara och André gifte sig och vi drog ihop vår gamla dansgrupp JOJ för att uppträda.
I slutet av Augusti flyttade jag till Göteborg och allt var nytt. Staden, klassen, boendet. "Jag är i Göteborg nu, för elfte dagen i rad. Älskar när allt är nytt. Samtidigt som det också är plågsamt kan jag gå som på knark av att livet känns så där extra mycket."
Men lite var välbekant. Som Elin, Linda och Emma till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar