juni 2011

Juni började med att jag fotade födelsedagsbarnet Louise när Katedralskolan hade bal. Hon och Gabriel var som tagna ur en saga.

En ledig torsdag hälsade jag, Annie och Emelie på Jonas i Landskrona. Gick långpromenad, pratade och hade det extra bra.


Dagen efter koreograferade jag och systern dans och grillade i stadsparken med några vänner

Jimmy och Cecilia gifte sig

Och sen behövde jag vara ensam lite. Så då var jag det.

"Jag har vilat. Vilat nu i kanske två dagar. Läst en hel pocketbok i sträck i en sol som fick bytas mot skugga när huvudet började snurra. Badat och simmat i ett gammalt sandtag nära mig med alla hundar och barn. Bakat hundra tårtor till en studentfest. Men ändå vilat. Ändå sovit. Ändå gått en promenad framåt kvällen bara jag, myggen mitt block och min penna. Sådär som jag måste på sommaren. Måste skriva. Måste vara ensam. Som sommarloven när jag var liten och mest plockade blommor och tänkte ut hemliga världar i mitt huvud tio veckor i sträck. Barfota mot stekhet asfalt."


Studentveckan satte fart. Först ut var Louise

Sen My


Och till sist min alldeles egna, vackra syster. Jag gav henne en koreografi jag gjort i present och skrev såhär i iphonen senare den kvällen:
"Och jag dansade med hela min kropp och själ. Landade uttömd i systers famn. Så underbart att dansa så. Att kunna, våga dansa så. "

Så åkte vi till det lilla landet Burundi i Afrika i tre veckor. Min familj, en familj från församlingen som är därifrån och vår vän Birgitta. Jag skrev såhär i resans enda blogginlägg på plats.

"Afrika är faktiskt precis som på TV med färgglada kvinnor med korgar på huvudet och sand och barn. Vi dricker läsk hela tiden ur glasflaskor som ser ut att komma från åttiotalet. För att det är så mysigt att dricka läsk ur glasflaskor och för att vi blir bjudna på det hos alla vi hälsar på. När vi inte dricker läsk kollar vi på flodhästar, hälsar på barn i lerhusbyar som springer efter bilen när vi åker och smäller myggor. Ibland går vi på stora marknader där man kan köpa kläder och tyg och mat och där folk ropar ännu mer "musungo" än vanligt. Och det finns inget McDonanlds eller H&M så långt ögat når. Och detta är nog det häftigaste, mest orginella jag någonsin varit med om."